En magisk konversation

Satt på en bar i Göteborg förra veckan, och kom i spontant samspråk med en kvinna vid bordet intill. Av anledningar jag inte minns gled samtalet in på film. Hon sa:

- Den där trollerifilmen som kom för ett tag sedan, "The Prestige", den är helt underbar. Det är världens bästa film.
- Ja, svarade jag. Den är rätt bra, Christian Bale är ju nästan alltid med i bra filmer.
- Sen är det den där andra som är nästan likadan, och som kom ungefär samtidigt. Vad heter den nu...
- Du menar "The illusionist"?
- Ja, precis! Ojojoj, den är faktiskt ännu bättre.
- Ännu bättre? Men du sa ju nyss att "The prestige" var världens bästa film?
- Ja.
- Hur får du ihop det resonemanget?

Det blev tyst några sekunder. Sedan dog samtalet ganska snabbt ut.

Tråkig människa.

She´ll be back

Nu är jag inte ens tvåa, utan typ femma, sexa eller tia på bollen, för den här nyheten är ju tydligen flera dagar gammal. Men eftersom detta inte är ett nyhetsforum så kör jag ändå.

Linda Hamilton ska tydligen, i alla fall enligt amerikanska sajten pause.com, ha tackat ja till att reprisera Sarah Connor-rollen i kommande "Terminator Salvation". Coolt. Hennes karaktär ska tydligen dyka upp i form av flashback-bilder.

I och för sig var jag rätt skeptisk till att väcka den slumrande Terminator-franchisen från första början, trots att Christian Bale spelar huvudrollen, men Hamiltons inträde kan ju inte göra saken sämre. Något måste ju ändå vara beständigt genom alla filmerna.

Och för skådespelerskan själv måste detta ju komma som en fet check från ovan. Karriären har väl gått... sådär på sistone. Någon som sett "Wholey Moses", "The kid and I" eller "Skeletons in the closet"?

Nej, just det.

Temafilm

Första dagen på jobbet efter semestern i dag. Steg upp kvart i fem i morse, började halv sex. Fy fan vilken kroppschock.

Så nu tänkte jag passande nog lägga mig i soffan och kolla på "Gorky park".

Ja, för där hittar ju William Hurt tre isfrusna mordoffer i Moskva. Samtliga har fått sitt ansikte totalt borthyvlat, och blivit skjutna i munnen. Och det är ungefär så jag känner mig just precis nu.

Jag måste skaffa en extra bokhylla snart...

Min kära far tog mig till den något avsides till butiken "Movieline" i Göteborg. Och, ja, vilket paradis. Vi var nog där i en timme och kunde ha stannat hela dagen.

Det utgiftsmässiga resultatet ser ni här ovan. Nio kvalitetsfilmer blev det, inklusive en exklusiv tre disc-utgåva av franska La Haine ("Medan vi faller") - för fyndpriset 591 kronor.

Nu har jag nog 30 filmer som ligger på vänt. Vi ses nästa år...

Ska man skratta eller gråta?

Kan det vara sant? Och i så fall - varför? Enligt Hollywoodryktessajten trackingb.com är en femte Dödligt vapen-film på gång. Shane Black, som skrev första filmen (som ju faktiskt var rätt cool på den tiden, ska sägas) har visst rafsat ihop ett nytt manus om Riggs och Murtaugh. Och Mel Gibson och Danny Glover sägs båda vara redo att ställa upp igen.

Ja, vad säger man. Räckte det inte med usla trean och fyran i den här franchisen? Den senaste Die Hard-filmen var väl ett tydligt exempel på att man inte bör blåsa liv i de där actionhjältarna som funkade på 80-talet. Det blir bara pinsamt när de inte alls lyckas mäta sig med till exempel Bourne-rullarna. Eller för den delen den senaste om Bond, vilken i och för sig var ett exempel på att det faktiskt går att vända en usel formkurva även för en filmserie. Hur som helst säger jag som Stefan Sauk: Jag är skeptisk.

Fattas bara att Joe Pescis irriterande Leo Getz är inskriven i manuset också. Eller att de fiskat upp Patsy Kensit ur något träsk och mirakulöst återupplivat hennes sydafrikanska blondin med någon magisk Riggsk kärleksmetod. Eller att de gör samma sak med hennes apartheid-älskande chef så att han kan stå och gasta "kaaaffeeeerlaaaaaaaveeeer" och "diplomäääätic iiiimjjjuuuuniiiiitiiiiiiii" genom hela filmen. Det vore åtminstone en "Lethal weapon 5" att minnas...

Ett shoppingkvitto

Som Kevin Spaceys John Doe säger när han ringer upp polisen i Seven: "I´ve gone and done it again".

Fast jag har inte mördat någon. Om jag hade mördat någon vore det ju inte alls särskilt begåvat att skriva om det i sin blogg. Nej, vad jag gjort igen är att under the influence av uttråkan ha shoppat loss i cdon.com:s reabackar. Köpte sex stycken filmer för 69 kronor styck, varav jag misstänker att minst en eller två förmodligen är ytterst medelmåttiga.

"I rättvisans namn", en gammal Walter Hill-action med Nick Nolte. Aldrig ens hört talas om den tidigare, faktiskt.

Danska "De gröna slaktarna". Mads Mikkelsen. Den har jag länge varit sugen på att se.

"Rabbit Proof Fence", hyllat drama av Phillip Noyce.

En så kallat sexig thriller, "Body Heat", med Kathleen Turner och William Hurt. Jag kan redan ha sett den för längesen, men där är jag osäker.

"Mellan midnatt och gryning", thriller igen. Jeff Bridges och Jane Fonda, varav den sistnämnda blev Oscarsnominerad. Den har dock ett misstänkt lågt betyg på imdb...

Sist, men ABSOLUT inte minst, "Hulken - TV-seriens pilotavsnitt". Ska bli mycket intressant att se hur man reagerar på den så här hundra år senare. Som tonåring tyckte jag serien var asgrym.

Nu fuskar jag lite

Ja, som redan sagt i rubriken, detta kanske kan anses som lite fusk. Men ändå inte. För nu tänkte jag tipsa om en tv-grej, men det är trots allt en dokumentärFILM. Dessutom kommer det att ge mig ytterligare trovärdighet som bloggare helt frikopplad från mitt journalistjobb, eftersom jag nu pushar för min yrkeskonkurrent SVT.

Kanske var det någon av er som såg "Diskuskastarens dröm" i söndags? Om inte, gör något åt saken. Tom Alandhs film handlar om Stefan Fernholm, en svensk friidrottare som befann sig strax under den absoluta världseliten på 80-talet. Som 37-åring dog han ensam vid sitt eget köksbord, efter ett långvarigt tablettmissbruk.

Det här är ingen dokumentär som riktar sig till sportnördar. I alla fall inte endast. Det här är stor journalistik, en gripande skildring av ett tragiskt, intressant och omskakande livsöde. Klumpen i min hals var konstant under hela timmen.

"Diskuskastarens dröm" går i repris i morgon samt på fredag och lördag. Eller så kan du se på den här med en gång.

Fortfarande inte övertygad? Nähä. Då har jag misslyckats. Men läs då lite mer om filmen och inse att jag hade rätt.

Bourne möter Lilja

Det här kanske bara är en "nyhet" för mig, och jag vet inte varför det överhuvudtaget är intressant heller, men jag bara tycker det.

Insorteras under avdelningen "information som kommer ens väg via evigt planlöst nördsurfande och klickande på, you guessed it, imdb". Så här är grejen: Visste ni att tjejen som så fantastiskt spelar huvudrollen i oerhört deprimerande men oerhört bra "Lilja 4-ever", också spelar den unga kvinna som Jason Bourne ber om ursäkt till i slutet av "The Bourne Supremacy"? Det visste inte jag. Förrän för fem minuter sedan, vill säga. Bourne reser till Moskva för att leta upp anhöriga till mördarkarriärens första offer, för att börja rena sitt samvete. Och Oksana Akinshina, som skådespelerskan heter, är offrets dotter. Hon är med i filmen i ungefär två minuter.

Så. Se till att göra en mental anteckning om detta nu. Berätta sen för alla ni känner. Så kanske vi kan starta en diskussionsklubb i ämnet. Eller också låser ni bara in mig på ett hem.

Tragik i kubik

I går, söndag, satt jag och småsnyftade framför en romantisk dramakomedi.

Det gjorde jag helt ensam. Bakis var jag också. I min mammas radhus. Och under tiden åt jag en middag bestående av mikrouppvärmda kött och potatis-rester. Jag undrar om den situationen kan vara själva definitionen av singeltragik? För fan, jag hade inte ens en endaste liten godissmula.

Glömde jag förresten påpeka att till och med katten vägrade göra mig sällskap?

Men filmen var ganska bra. "Cashback", heter den.

Ett avgrundstips

I natt visas James Camerons "The abyss" på TV3. En rätt underskattad film, tycker jag. Eller i alla fall en som man inte hör folk prata om så ofta. Jag vet att många tycker dess övernaturliga inslag är fåniga, men själv diggar jag det. Det funkar. Och är rätt vackert, faktiskt.

Dessutom på plussidan: Scenen där Ed Harris (grym, som alltid) försöker återuppliva Mary Elizabeth Mastrantonio är fantastiskt gripande och Michael Biehn (var tog han vägen?) gör en skön psykopatroll. Så om ni inte sett den, se den. Eller köp ännu hellre två disc special edition-dvd:n med massa härligt extramaterial.

Däremot borde Cameron låtit vattenlekarna slutat i och med denna, istället för att gå och göra mastodontpekoralet "Titanic". Usch.