Efter avslutat 12-timmarspass på jobbet i söndags så drog jag ner på stan och bänkade mig för att se "Mammut" all by my lonesome. Det var väl ingen jätteupplyftande upplevelse direkt, fast det hade jag varken förväntat mig eller hoppats på.Däremot, efter att ha gått igenom det hela noga, är jag nog lite besviken. Ganska bra, absolut, men långt ifrån så bra som jag hade velat. Den var småjobbig att titta på, men kröp liksom aldrig in under skinnet riktigt, så som exempelvis "Lilja 4-ever" gjorde. Dessutom har man ju sett det här med parallella skeenden ett antal gånger nu (för att uttrycka sig milt), och för att inte tänka på att just det börjar bli ganska tjatigt krävs det en riktigt stark berättelse eller väldigt smart berättande. "Mammut" nådde inte riktigt ända fram.
Det som retade mig mest under kvällen var dock att när jag skulle köpa godis på sjuelva, så var burkarna så där fullpackade att det var omöjligt att gräva med snaskspaden utan att massa bitar föll ur och hamnade på golvet. Och så där är det jävligt ofta. Varför? Förklara för mig. Det enda det leder till är att butiken förlorar pengar, samt att jag och andra framstår som lätt efterblivna vad gäller motoriken då godiset trillar förbi påsen.
Jag förstår inte.
2 kommentarer:
Jag skriver under på din Mammut-recension. Och så tycker jag att godis-anekdoten var rolig. Jag fnissade på jobbet, vilket är det finaste betyg ett blogginlägg kan få. Hej hej.
Haha. Ja, det var ett fint betyg som gjorde mig glad. =)
Skicka en kommentar