Jag gillar Coldplay. Det gör jag verkligen. Väldigt mycket, till och med.
Men när Andres Lokko formulerade den här filmliknelsen i dagens Svd-recension av nya plattan, så skrattade jag högt: "Viva la vida är ett fruktansvärt skickligt luftslott. Med, som vanligt, fascinerande innehållslös rocklyrik där nästan varje rad skulle kunna vara lyft från slutscenen i Döda poeters sällskap".
Haha. Det är ju faktiskt väldigt roligt. Inte för att jag nödvändigtvis håller med, men jag förstår vad han menar. Och man brinner ju inte direkt av iver att se om Dead poets med en kudde framför halva ansiktet. För den innehåller tveklöst en rad väldigt genanta scener, i den delen har Lokko helt rätt.
Men vem vet. Chris Martin kanske inleder försnacket i Globen till hösten, med: "Oh captain, my captain.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar