torsdag 31 juli 2008

Ledger gör Bale till en grå (fladder)mus


Så var det dags att, som sist i världen känns det som, uttrycka sin åsikt om "The dark knight". Jag var och såg den i tisdags kväll, och det är lika bra att erkänna - jag har inga fräscha, innovativa reflektioner att komma med som inte skrivits förut.

Den är nämligen, som sagts av typ varenda recensent, en enmansshow från Heath Ledger. Han är verkligen heeeelt makalös. Efter ett tag kom jag på mig själv med att mest sitta och vänta på nästa scen där han skulle dyka upp. Och betänk då att Christian Bale är en absolut favoritskådis för mig, men i Knight blir han en grå (fladder)mus i jämförelse. Ledger bär filmen på sina Joker-axlar, samtidigt som hans död naturligtvis har bidragit till att både öka succén och höja tittarbetygen. Just nu har den högre siffror (9,3) än "Gudfadern" bland användarna på Imdb, och skulle därmed vara den bästa filmen någonsin. Det är, faktiskt, smått befängt. Så mästerverksk är den helt enkelt inte.

Själv gav jag den en 8 av 10. Den håller minst samma klass som föregångaren "Batman begins", och med Ledgers geniala hjälp kanske snäppet högre. Han skulle faktiskt förtjäna den där postuma Oscarn.

Vilken bredd killen hade. Och vilka underbara rolltolkningar vi hade haft att se fram emot. Vilken satans tragedi, helt enkelt. Ja, ni hör, jag har ju inget eget att komma med...

måndag 28 juli 2008

Min stora skam

Kära dagbok.

Jag skäms.

Nu är det över två veckor sedan som jag senast såg en ny film (och då menar jag inte en produktion som härstammar från 2008 utan en film jag inte tidigare sett). Jag skulle kunna skylla på Kroatien, brist på tid i närheten av dvd-spelare och datorer, Skåne, att jag inte hade träffat mamma på länge, ett mer eller mindre kontinuerligt vinrus, värmen, lockande stränder, undertbart vänumgänge och en massa annat.

Men vi vet alla att ingen av de ursäkterna duger. Och nu, kära dagbok, avger jag dig ett löfte att skärpa mig. I morgon ämnar jag att bevista närmsta biograf för att äntligen se "The dark knight", och i dag ägnade jag i alla fall 20 minuter åt den ädlaste av kulturella konster genom att shoppa fem filmer på den lokala skånska dvd-rean. Som den sanne altruist jag är var tre av dem till min kära mor: "Michael Clayton" (hon har en soft spot för Clooney sedan Cityakuten), "The pianist" och "In good company". En oblodig thriller, ett episkt drama och en romantisk komedi kändes som att det kunde passa henne. För egen del blev det "Midnight express", någon anniversary edition, och "Cashback".

söndag 27 juli 2008

En självupptagen comeback

Jag smorde in såväl mig själv som min stekheta blogg med solskyddsfaktor och drog på en hundra procent filmfri - naturligtvis inte i konversation, men i praktisk handling - semesterresa. Semester har jag förvisso fortfarande men känner att det är dags att skärpa till sig och börja skriva igen.

Och min comeback blir i form av en hyllning av - mig. Jag var på ett underbart bröllop i går och i festprogrammet så stod det bland annat så här, i en kortpresentation av denna skribent: "Journalist som skriver världens grymmaste filmblogg".

Tja, vem är jag att protestera mot den formuleringen? Jag är helt säker på att de tagit sitt fulla vetenskapliga ansvar och dragit denna slutsats utifrån fullständigt objektiva kriterier.

Frågor på det?

måndag 14 juli 2008

En konversation om film


En tjejkompis såg "The exorcism of Emily Rose" på tv i går. Själv såg jag den för ungefär ett år sedan, och eftersom jag gillade den - inte minst för att finfine Tom Wilkinson spelar en huvudroll - ville jag höra lite mer i detalj vad hon ansåg.
Det gick lite si och så. Alla är inte alltid på humör för filmnörderi. Detta är direktsaxat ur vårt msn-fönster:

patrik säger:
Såg du klart filmen?
Linda säger:
ja
patrik säger:
Omdöme?
Linda säger:
den var bra. såg den inte alldeles från början dock, så jag skulle nog gärna se om den
patrik säger:
jag gav den 7 av 10 på imdb
Linda säger:
hehe, ok
patrik säger:
Var det rimligt anser du?
Linda säger:
det tycker jag
patrik säger:
Motivera.
Linda säger:
vad jobbig du är
patrik säger:
Du vägrar?
Linda säger:
ja

Sen kom vi inte längre. Det fanns liksom inte så mycket mer att säga i ämnet.

fredag 11 juli 2008

Jag kan inte sova...

Usch.
Ja, usch, säger jag bara.

Skrev ju för ett tag sedan om nazizombieskräckisen "Outpost", som jag läst om i Empire och tyckte verkade cool. I kväll såg jag den. I min lagom naiva kaxighet tog jag för givet att den skulle vara så där lagomt lågbudget-b och smårolig, som nutida skräckisar ofta är, men ack som jag bedrog mig. Lågbudget var den förvisso säkert, men inte det minsta b och definitivt inte rolig. Den var otäck, alltså. Riktigt otäck. På ett bra sätt i och för sig, men jag borde inte ha tittat ensam...

Nu kommer man inte att kunna somna. Och jag som ska upp tidigt för att jobba. Och satan, vad var det där som lät, det skrapar på ytterdörren... ÅÅHHH, NEEEJ, VAD GÖR NI HÄÄÄÄÄR, TA BORT DEN DÄR DOLKSWASTIKAN, GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHH, YYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYLLLL.

The end.

tisdag 8 juli 2008

Filmgodis som saknades


Här kommer nu strax en mycket seriös och svårbesvarad undran, så den som känner sig tungsint till mods och på humör för lättsamheter, bör genast surfa vidare.

Gick för att köpa filmgodis i söndags till kvällens dvd-begivenhet (Cassandras dream, rätt okej). Och till min monumentala besvikelse fanns förstås inga svarta Ferraribilar i mitt lokala Hemköps lösgodisutbud. Däremot fanns det, föga förvånande, dess rödfärgade syskonsnask.

Häri ligger min fråga. För scenariot är så otroligt vanligt. I så gott som alla lösgodisdiskar med någon form av självakting har en av lådorna fyllts upp med röda Ferraribilar - medan de svarta väldigt ofta lyser med sin frånvaro. Motstatsen, att finna svarta men inte röda, har jag däremot aldrig varit med om. Med svarta kommer röda som ett godisbrev på posten.

Teorier till varför denna mobbning av de svarta bilarna får förekomma? För ingen vid sinna sinnens fulla bruk kan ju påstå att de röda är godare. De ÄR goda, men de salta är minst ett par snäpp vassare.

Och snälla, inga militanta aktioner mot Hemköps godishyllor nu. Jag vill bara veta vad ni anser.

Recensionsonani

Jag måste bara länka till ytterligare ett par recensioner som släppts, av "The dark knight". Mina förväntningar är nu ungefär uppe på månen - eller borde jag säga LV426, för att använda sig av en filmisk planetmetafor - och då finns det ändå 18 dagar till premiären för att bygga upp dem ännu mer.

Variety: "Det här är intelligent popunderhållning som infriar alla förväntningar som höjts av sin föregångare, och ytterligare lite till. Läs alltsammans här.

Hollywood reporter: "Inte för att storyn med dess dubbelspel och geniala planer är oklar, men för att fullt ut greppa de fantastiska urbana slagfältsstrategierna, behövs filmen ses flera gånger". Njut av samtliga ord genom att klicka vidare. När ni ändå håller på så se lite snack med Christian Bale också.

Just nu skulle jag nästan kunna snabbspola förbi min första semestervecka och then some, för att direkt vara framme vid premiären den 25:e. Men bara nästan.

lördag 5 juli 2008

Verkar helt fantastisk


35-årige Rupert Wyatt långfilmsregidebuterar med "The escapist", något så ovanligt som en brittisk thriller om en fängelseflykt. Har läst en del om den, blivit väldigt nyfiken - och nu kollade jag nyss in trailern. Det verkar, rätt och slätt, briljant.

Dessutom spelas huvudrollen av den alldeles för oomskrivne Brian Cox; 62 bast och väl så bra som Jack Nicholson, Morgan Freeman och andra legendarer kring pensionärsstrecket. Nu råkar just de två vara nio år äldre än Cox, men wtf.

Filmen hade brittisk premiär 20 juni, när den kommer hit känner jag däremot inte till. Den som vet får gärna upplysa mig. Sluta nu läsa och se trailern i stället.

fredag 4 juli 2008

Rocky Balboa - en pudel

Läste i jobbet i går en artikel om att tullen i Skåne ökat uppmärksamheten med tanke på en gigantisk hundmässa i Älvsjö och att det därför väller in djur i landet. Det måste kollas intyg på att djuren är friska och så vidare. Lokalradion i Malmö hade frågat några hundförsedda personer som passerade, vad de anser om detta.

Så vad f-n har detta med film att göra? Jo, en av människorna var en tjej som hette Camilla. Med sig hade hon pudeln – Rocky Balboa.

Helt underbart. Givetvis tog jag reda på numret till denne Camilla, och gjorde min första officiella bloggintervju.

Hur kom det sig att du döpte honom till Rocky Balboa?
- Det var min åttaåriga dotters idé. Från början hette han bara Rocky, men hon har ju hört pratas om filmerna med Rocky Balboa, så det blev Rocky Balboa. Dessutom har vi haft en pitbull innan, och min lilla pudel ska också vara stark, haha.
Har du själv sett Rocky-filmerna?
- Ja, det har jag. Ettan, tvåan, trean, fyran, femman och sexan.
Vilken är bäst?
- Jag tyckte ettan var bäst, helt klart.
Finns det några gemensamma egenskaper mellan din hund och film-Rocky?
- Ja, han är tuff av sig, en liten tuffing. Det är nog för att han vuxit upp med en pitbull.
Brukar du ropa efter honom med hela namnet?
- Haha, nej. Oftast brukar vi bara säga Rocky men när någon frågar ”vilken Rocky” så säger jag: Ja, du vet, Rocky Balboa.

Ett historiskt ögonblick för min blogg – aktivt verbal journalistisk research.

tisdag 1 juli 2008

Kolla genast trailern


Nya Bond-filmen, Quantum of Solace, har premiär i november.
Men redan i dagarna släpptes trailern, som du exempelvis kan se här.

Bedömningen? Jo då, det verkar riktigt lovande. Daniel Craig levererar sina repliker med samma distanserade iskyla– långt ifrån den suckframkallande farsartade ton som filmerna gick emot för några år sedan – som senast.

Jag fortsätter hålla de bondska tummarna. ”Casino royale” var ju grym.