Här kommer nu strax en mycket seriös och svårbesvarad undran, så den som känner sig tungsint till mods och på humör för lättsamheter, bör genast surfa vidare.
Gick för att köpa filmgodis i söndags till kvällens dvd-begivenhet (Cassandras dream, rätt okej). Och till min monumentala besvikelse fanns förstås inga svarta Ferraribilar i mitt lokala Hemköps lösgodisutbud. Däremot fanns det, föga förvånande, dess rödfärgade syskonsnask.
Häri ligger min fråga. För scenariot är så otroligt vanligt. I så gott som alla lösgodisdiskar med någon form av självakting har en av lådorna fyllts upp med röda Ferraribilar - medan de svarta väldigt ofta lyser med sin frånvaro. Motstatsen, att finna svarta men inte röda, har jag däremot aldrig varit med om. Med svarta kommer röda som ett godisbrev på posten.
Teorier till varför denna mobbning av de svarta bilarna får förekomma? För ingen vid sinna sinnens fulla bruk kan ju påstå att de röda är godare. De ÄR goda, men de salta är minst ett par snäpp vassare.
Och snälla, inga militanta aktioner mot Hemköps godishyllor nu. Jag vill bara veta vad ni anser.
3 kommentarer:
Jag känner en omedelbar förtröstan plötsligt när jag konstaterar att fler än jag noterat denna godismobbning. Bara där tror jag vi kommit en bit på väg. Jag är inte ensam. Vi är flera. Vi är många.
Frågan är om de svarta ferraribilarna fyller någon funktion. Salta fiskar är mycket mer salta och lakritssmakande. Ferraribilarnas dito är ganska hårda.
En parallell är ju förstås just fiskarna som så gott som alltid finns i både svarta och i grönt&rött. Men det är nog för att de är godare.
En annan viktig fråga är om det där nypåfundet chokladdraperade ferraribilar är önskvärt. Det kanske du kan ta upp i en annan post.
Citronkolorna FOX är fortfarande det godaste biogodiset. Frågor på det?
Skicka en kommentar