Min stora skam

Kära dagbok.

Jag skäms.

Nu är det över två veckor sedan som jag senast såg en ny film (och då menar jag inte en produktion som härstammar från 2008 utan en film jag inte tidigare sett). Jag skulle kunna skylla på Kroatien, brist på tid i närheten av dvd-spelare och datorer, Skåne, att jag inte hade träffat mamma på länge, ett mer eller mindre kontinuerligt vinrus, värmen, lockande stränder, undertbart vänumgänge och en massa annat.

Men vi vet alla att ingen av de ursäkterna duger. Och nu, kära dagbok, avger jag dig ett löfte att skärpa mig. I morgon ämnar jag att bevista närmsta biograf för att äntligen se "The dark knight", och i dag ägnade jag i alla fall 20 minuter åt den ädlaste av kulturella konster genom att shoppa fem filmer på den lokala skånska dvd-rean. Som den sanne altruist jag är var tre av dem till min kära mor: "Michael Clayton" (hon har en soft spot för Clooney sedan Cityakuten), "The pianist" och "In good company". En oblodig thriller, ett episkt drama och en romantisk komedi kändes som att det kunde passa henne. För egen del blev det "Midnight express", någon anniversary edition, och "Cashback".