Festivaluppdatering

20 dagar kvar till Stockholms filmfestival. Häromdagen gick jag igenom programmet och skrev upp allt jag ville se, vilket slutade med en lista på - 44 filmer. Om samtliga gick på olika tider så kanske det vore teoretiskt möjligt att hinna klara av så många, men eftersom jag inte tänker tillbringa slutet av året på mentalsjukhus så måste nog listan kortas ner liiiiiitegrann.

Har i alla fall köpt in mig på fyra visningar hittills. Utöver "The wrestler" som jag redan berättat om: Egyptiska "The aquarium", Benicio del Toro som Che Guevara i eposet "The argentine", samt "Surveillance". Den sista är en thriller av Jennifer Lynch som gjorde en av tidernas mest slaktade filmer, "Boxing Helena", 1993. Men "Surveillance" verkar faktiskt riktigt bra.

Någon annan som ska festivala loss och har några tips?

En fantastisk Heat-parodi

Har haft några rätt dåliga dagar och inte riktigt orka skriva något här, men får försöka ta mig samman nu.

Så kallade filmspoofs , alltså parodier, är ibland lite halvkul och ibland inte särskilt lyckade alls. Men den här enmansshowen om klassikern "Heat" är fan något av det bästa jag sett. Min vän Thomas skickade den till mig på YouTube i går och jag vet inte hur många gånger jag suttit och garvat nu. Pacino och de Niro-imitationerna är geniala. I och för sig tror jag man måste minnas både scener och repliker från "Heat" väldigt bra för att få ut maximal njutning, men det finns säkert fler än mig där ute som gör det.

Kolla nu länken. Och ge sen killen ett eget tv-program.

Festivaldags

Yes.

Köpte just det nödvändiga medlemskort som i sin tur berättigar mig till att köpa biljetter till filmerna på Stockholms filmfestival. Hänger ni med? Därefter såg jag till att boka två stolar till invigningsfilmen "The wrestler", Mickey Rourkes stora comeback som jag tidigare bloggat om. Har väldigt höga förväntningar på den.

Är väldigt entusiastisk eftersom jag smått befarat att invigningsfilmen skulle vara körd redan. Dessutom är det förmingel med snacks, vin och hela den biten, plus att jag varit en pinsamt usel festivalbesökare genom åren.

Givetvis ska jag införskaffa biljetter till fler filmer, men det får vänta tills lönen intar kontot om sisådär tre timmar.

Nu kanske Rickard Sjöberg ringer snart

Oj o aj o ujujuj vad nervös jag är nu. En kompis till mig är under dagen med i programmet (det är alltså inte direktsänt) Postkodmiljonären och har skrivit upp mig som en sådan där livline-vän att ringa om det krisar. Nu hörde de just av sig från programredaktionen och meddelade att han hamnat i den så kallade heta stolen så jag bör ha mobilen inom hör- och nåbart avstånd de närmaste timmarna och helst ska jag inte dricka sprit eller knarka eller andas in stora mängder helium under samma tidsperiod.

Okej, de sista tre grejorna sa de inte, det räknade jag ut helt själv.

Filmmässigt kommer man exempelvis att tänka på Redfords "Quiz show", men eftersom jag är en mörksinnad jävel så kopplar hjärnan ännu hellre till "Requiem for a dream", där ju huvudpersonens (Jared Letos bästa roll?) mamma Sara (Ellen Burstyn, en helt otrolig rollprestation) dygnet runt går och väntar på ett brev som bekräftar att hon ska få vara med i ett frågeprogram i teeeveeeeeeeee. Under tiden bantar hon som besatt för att vara snygg i rutan, men eftersom hennes tolkning av bantning till slut är att inte äta någonting - i kombination med att inte tänka på annat än den där förbannade gameshowen - så blir hon istället spritt språngande galen.

Nu har jag inte sett min postkodmiljonärske vän på ett tag, så jag vet inte hur anorektisk han ser ut. Men vi talades vid i går och särskilt tokig lät han inte.

Hoppas i alla fall det går bättre än i Felix Herngrens mardrömsfantasier i tv-serien "Smash". Han ska också vara med i någon etertävling och nojar konstant över att han ska få en tvångstanke och haspla ur sig ordet "snopp" gång på gång.

Otroligt roligt.

Lite blandat: Ett ocensurerat pekoral, en skotsk gubbe snackar och mannen utan minne kommer tillbaka

Har snappat upp en del välsmakande filmnyheter under senaste veckan. Så här är en liten blandad gottepåse för er som eventuellt missat att:

Det är visst helt klart nu att det blir en fjärde Bourne-film. Jag trodde visserligen att det redan var det, och med tanke på den förras fenomenalitet så vore ju allt annat än skräll, men nu har de visst huggit IV i sten, låst in kontrakten varpå de gömt nycklarna. Och annat sådant. Jag ser fram emot en ny smart substansfull actionfest - trean var ju bäst hitills, tätt följd av ettan och därefter tvåan. Fast alla är bra.

------------------------------------------------ (tänkte börja med de här mellanstrecken nu som är så poppis på andra bloggar)

I avdelningen tänkvärda lustifikationer kan nämnas att Sean Connery har givit en intervju, det gör han ju nästan aldrig. I den avslöjar gubbskotten visst, enligt Daily Express, att han bara var Ian Flemings SJUNDE-val att spela James Bond när första äventyret skulle filmas. Cary Grant och David Niven var exempelvis före på listan, men det blev Sean och sådana här grejor finner jag intressanta att fundera över. Divine intervention, som man säger på engelska, för större succé hade det väl knappast kunnat bli oavsett vem som tagit hans plats?

------------------------------------------------

Nåväl. Sen är det ju så då att "Sökarna" har rereleasats fast i en helt ocensurerad version. Och givetvis måste den ses. Daniel Fridells absurda obsklassdoftande lågstadiescarface är ju förstås ett riktigt pekoral, men icke desto mindre den kanske roligaste svenska filmen de senaste 20 åren. Och vem vet - det kanske var några urusla men galet roliga repliker som censurerades bort, snarare än våld och könsord? Jag vägrar leva i ovisshet.

------------------------------------------------

Någon som hört talas om Mats Stenberg? Själv hade jag aldrig ens hört namnet, förrän jag läste det på filmdelta.se nyss. Han är visst en svensk regissör som - hör och häpna - regisserat, norska filmen "Fritt vilt 2" och med denna är han nu etta på biotoppen i vårt västra grannland. Enligt preliminära siffor ska den tydligen ha dragit in mer pengar än vad någon annan film någonsin lyckats med under en premiähelg. Det behöver förvisso inte säga ett skit om filmen som sådan, men man måste ju kolla upp den.

Vem tycker ni förresten ska bort från bilden?

Lycka till att sova efter detta

Jag skulle inte beskriva mig själv som särskilt lättskrämd. I och för sig inte svårskrämd heller, men ändå: Såg spanska skakig kamera-skräckisen "Rec" nyss, och den skrämde fan skiten ur mig. "Blair witch project" möter "28 days later" ungefär, och så lägg samman det läskigaste från båda. Plus en rejäl dos ultraklaustrofobi. Som funkar.

Usch. Fast på ett bra sätt.

Nu är klockan 23.20 och jag ska upp och jobba om typ åtta timmar. Tveksamt om det blir någon sömn överhuvudtaget. Lyckat.

Paketfest

Kommer hem på fredagskvällen och möts av fyra små oöppnade postpaket på golvet, alla innehållandes dvd-filmer. Bara en varm kvinnlig famn kunde varit bättre.

Omständigheterna kring leveransen år i och för sig inte upp till beskrivningen optimala, eftersom jag jobbar hela helgen och istället för att avnjuta film måste jag nu lägga mig och sova. Men nåja, de får väl vänta.

Var förresten på bio och såg "Wall-e" tidigare i afton. Bra. Rätt rolig, väldigt smart och lite gripande. Inte lika stark som "Hitta Nemo" (mitt ideal i den här genren), men klart sevärd. Efter att ha övervägt saken på vägen hem, landar jag på 3,5 miyagis av fem möjliga.

Ett intressant moraldilemma

Dagens roligaste nyhet och tillika mest kluvna moralfrågan, är den om att polisen hittade 110 000 dvd-ex av Bond-rullen "Tid för hämnd" bakom några höbalar i Skåne. Filmerna blev stulna i Malmö förra året, och skulle egentligen vara med i Expressens 007-kampanj - som ju så klart kom till för att man vill sälja fler tidningar.

Moralproblemet: Efter polisens fynd kommer ju gärningsmännen nu att straffas för sin spektakulära stöldkupp. Och visst, stjäla ska man inte, det är fult. Men är det ändå inte någonstans behjärtansvärt att befria världen från så många kopior av denna kanske sämsta av agentfilmerna? Det var förmodligen ingen slump att Timothy Dalton bara fick göra två tolkningar av Bond, även om den första (The living daylights) var helt okej. "Tid för hämnd" är faktiskt outhärdlig.

Så, mina vänner, vem borde få avgöra frågan? Tingsrätten eller kulturpolisen?

Freakshow på t-banan

Ibland känner jag "screw the environment, nu skaffar jag bil". Det kanske kan vara värt en förkortad livstid för jorden att slippa alla dårar på tunnelbanan.

På väg in till stan i dag: Till vänster på andra sidan gången grälar en kille med sin flickvän i mobilen: Högt, ljudligt och detaljerat. Samtidigt mitt emot honom ammar en kvinna för fulla muggar med ett stort leende på läpparna - "han ääääär ju sååå hungrig hela tiden, det är väl härligt när småttingarna har aptit". Kanske är jag okänslig, men g å r det verkligen inte att vänta fem minuter tills man kommer av tåget och kan hitta en mer undanskymd plats, istället för att mata ungen mitt uppe i ansiktet på alla? Och så till höger då, jo givetvis, där hade vi den obligatoriska sms-fjortisen. Febrilt och konstant skrivandes, självfallet med en högljudd leveransrapport påslagen för oss alla att njuta av.

Vid minsta trötthet blir jag galen på sådant.

Kom att tänka på tågscenen i "Trading places", där skurken Clarence Beeks får ovälkommet sällskap i kupén av "Inga fråååm Sviiiiideeeeeeen" i lederhosen (Jamie Lee Curtis), en alldeles för pratsam folkdräktsafrikan (Eddie Murphy), en lika oblygt påflugen rastafarisnubbe (Dan Aykroyd med skokräm i ansiktet), samt en dåraktig präst.

I dag förstår jag definitivt varför Beeks valde att dra vapen...

Facit

Okej. Tänkte lite snabbt lista de filmer som jag sett – och inte glömt bort - de senaste veckorna. Har delat in dem i fyra olika kategorier som talar rätt mycket för sig själva:

Måste ses
Expired (bilden)
Patrik 1,5
Scarecrow

Bör ses
In my father´s den
The painted veil
Rebound - The Legend of Earl 'The Goat' Manigault

Kan ses med olika slags behållning
Equus
Vantage point
The day of the jackal
Birdy

Skyll inte den bortslösade tiden på mig om ni ser
Righteous kill

Jag och min vän Gustav såg under helgen även “I spit on your grave”, och den vet jag faktiskt inte i vilken kategori jag ska eller vill placera. Den var...obehaglig. Men indragande. Jag vet fan helt enkelt inte vad jag tycker. Den går i princip ut på att en ungt tjej utsätts för en extremt brutal och utdragen gruppvåldtäkt av ett gäng hillbillies i skogen (en av de jobbigare scener jag sett) – och sen ska hon hämnas. Läste i efterhand att huvudrollsinnehaverskan Camille Keaton senare gifte sig med regissören, det känns ju också rätt psykologiskt intressant.

En stor dag - nu jävlar

Var och spenderade x antal tusen på Hifi-klubben förra veckan.
I förmiddags fick jag grejorna hemlevererade: Förstärkare, högtalare och dvd. Har hunnit installera alltsammans också i dag eftersom jag jobbar kväll – och i natt när jag kommer hem ska anläggningen göra filmdebut.

Frågan är bara vilken film som ska den otvivelaktiga äran att stå för premiären. Det kan ju inte vara vad för medelmåttig produktion som helst.

Förslag?

Landslaget - rena sci fi-skräcken

Skadesituationen i fotbollslandslaget inför VM-kvalmatchen mot Portugal påminner om en hel rad filmer där de inledande huvudpersonerna försvinner en efter en. I och för sig sällan på grund av bristningar i låret, korsbandsskador och förslitningar i knän, men ändå.

Min favorit på temat är hur som helst John Carpenters "The Thing", där en otäck alienorganism tar över kroppar, dödar värden, blir en exakt kopia av varelsen i fråga för att sedan i slutändan föröska ta över hela jorden typ. Och ja, jag vet att jag nämnt denna film tidigare, men den hamnar verkligen högt upp på min rankinglista.

Alaska-skräckdramat slutar med att två personer återstår och de litar inte på varandra, och där slutar väl definitivt liknelserna med landslaget. Det skulle kunna ha varit Zlatan och Ljungberg, men eftersom Ljungberg slutat i blågult så funkar inte det. Om man dock utökar persongalleriet till även människorna som bevakar kärngruppen så kan man ju även tänka sig Zlatan och valfri journalist på Aftonbladet. Helst Robert Laul (en grym fotbollsreporter för övrigt, vad min gud Zlatan än säger) eftersom vårt stora anfallshopp hatar honom. Lars Lagerbäck och Fotbollskanalens Olof Lundh funkar också - deras relation framstår som ungefär lika frostig som klimatet i The Things omgivningar.

Nåja. Nu släpper jag det. Heja Sverige och heja Kurt Russell.

Bonusbild och manus

Som ett led i mina ansträngningar att sälja in the stepfather (han bör kallas så numera, för skräckeffektens skull) som Hollywood-psykopat, bjussar jag på den här bonusbilden som jag tog i fredags.

Vi skulle ha en trevlig mysmiddag, jag var just på väg att doppa skeden i musselsoppan, men utan förvarning hade ögonsjukdomen rusat upp i hans hjärna, något slog om och han blev bindgalen, slet fram en stor köttkniv och kvällen övergick i småstadstragedi och blodbad. Blåljus, folksamlingar, åtta sidor i kvällstidningarna, en luttrat sömning mordutredare som aldrig sett något liknande, chockade läkare letar svar och grannar som hulkar fram: "han som var så snäll och trevlig". Han lyckades fly brottsplatsen och försvann spårlöst, kanske bytte han identitet och började om någon annanstans och kanske hade han fått smak på det här med brutaldåd och skulle han i så fall göra om det igen? Förmodligen. Mot sin nya intet ont anande familj.

Shit, vilket manus, jag är något på spåren här.

En kärleksaffär med X2000

Finns det något bättre än att åka tåg?

Ett uselt försök till en retorisk fråga förstås, eftersom det så klart finns ett flertal saker som slår att sitta på X2000. Kärlek, en ljuvlig film, en superb måltid med gott vin. Till exempel. Men en flertimmars tågresa är nog ändå på topp tio.

Älskar det. Att ta min traditionsenliga vända i en välsorterad tidningskiosk, komma ut med avkopplande kvällstidningar och ett par sköna magasin. Kolla bara på bilden. Nya numret av Empire med en Quantum of Solace –special och med all säkerhet en massa annat godis, en Q som bjuder på 50 jäkla sidor om Oasis påstådda återkomst till toppen (efter allt man läst har jag faktiskt rätt höga förväntningar på plattan). Och så en Offside på det. Sen: Upp på tåget, ner i sätet, iväg till bistron, köpa en kaffe, tillbaka i sätet, sätta mig tillrätta, börja bläddra. Spinner som en katt. Ultimat kvalitetstid med mig själv.

Vissa tar bara tåget när det är märkbart billigare än att flyga. Jag tänker tvärtom. Ett par hundra extra lägger jag glatt för att få mysa loss och med plats för långbenen.

Lyckades inte klämma in min dator på fotot. Det är synd. För nu blir det blogg- och blädderpaus, och en film som mellantidsunderhållning.

Min bonuspappa - en grym Terminator

Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna slå det här inlägget, men what the hell. Förr eller senare måste man ju nå höjdpunkten i sin bloggkarriär – i mitt fall råkar det bara ske ovanligt tidigt.

Min kära bonuspappa Stig har dragit på sig en udda och tillfällig ögonåkomma som inte är allvarlig men ser fruktansvärt smärtsam ut. Stackarn har råkat klia sig alltför våldsamt i och kring ögat en natt, och detta i kombination med att han äter blodförtunnande medicin gör att det har uppstått en högst dramatisk effekt i vänster synverktyg.

Enligt läkare ska det bli bra igen inom någon vecka, annars hade självfallet inte en godhjärtad själ som jag skojat till det med snälla Stig på det här viset. Håll dock med om att den här bilden (ni får själva gissa vem som är han) slår allt vad ni sett i skurkväg på film.

Och detta är ju också det positiva för sjuklingen själv. Med lite tur kan han bli stormrik på kuppen. Jag ämnar att inom kort kontakta castingagenter för såväl kommande Terminator-filmer med Christian Bale i huvudrollen, samt motsvarande person i Bond-serien. Jag kan inte SE (ordvits, HAHAHA) annat än att de erbjuder honom en biroll som känslostympad seriemördare på stående fot.

Så Stig, om du läser detta, krya inte på dig förrän kontrakten är påskrivna!

Vem blir nästa föredetting att hyllas?

Satt och smuttade på en kopp kaffe, kliade mig långsamt och svårt eftertänksamt i skägget, utstötte några diskreta gubbiga jag tänker-ljud – och funderade på det här med föredettingar som kommer tillbaka. Hollywood älskar ju comeback-stories. Någon ex-stjärna som gått vilse och hamnat på b-filmernas bakgård, får plötsligt chansen i en roll i något nytt hypat projekt, blir överdrivet hyllad och minst nominerad till en Oscar eller motsvarande.

Minns John Travolta i ”Pulp fiction”, som dessförinnan gjort t r e d j e delen av irriterande barnkomedin ”Look who´s talking”. Eller när Burt Reynolds kom uppsimmandes ur reabackarnas avstjälpningsträsk, och gjorde distanslös sleezeproducent i ”Boogie nights”. Och vem hade gissat att Elisabeth Shue (eller Karate Kid-Ali, som hon heter i min värld) mästerligt skulle tolka Las Vegas-hora sju år efter hennes dittills största succeroll; Tom Cruise-tramset ”Cocktail”. Ett annat exempel är att Patrick Dempsey blev hetast i stan, i flera bemärkelser, via ”Greys anatomy”, även om det nu råkade vara tv. Osv osv osv.

Nu snackas det om en huvudrollsnominering för kungen av vrak, Mickey Rourke, som tydligen ska vara helt mästerlig i ”The wrestler”.

Men vem blir då näst på tur att återuppstå från de karriärsdöda? Väntar månne unisona jubelkörer för Eric Stoltz efter att ha gjort en briljant baseballcatcher gone manodepressiv heroinist? Eller ska Chevy Chase slå stort som psykoterapeut det slagit över för och nu tror att han är en grävling? Det kan också bli Mary Elisabeth Mastrantonio och Molly Ringwald som två förtappade själar som träffas på ett härbärge och beger sig på en tokig roadtrip i Albanien. Eller varför inte att Matthew Modine driver ett hem för Campari-alkade barn tillsammans med Anjelica Huston.

Andra möjliga namn som poppar upp är Rutger Hauer, Tom Berenger, Lea Thompson, Gary Busey (behöver ju inte ens SPELA dåre, perfekt), Mary Stuart Masterson eller – till oddset på tre biljarder gånger pengarna – Mark Hamill.

Fast jag håller förstås tummarna för Ralph Macchio.

Svenne banan

Jag har just ätit stekt rostbiff, pås-pommes frites (ja, sådana med räfflor, Hemköps egna) och persiljesmör som jag köpte färdigt på plasttub. Under tiden slökollade jag på "Fatal attraction" - en så kallat sexig thriller, om ni mot förmodan inte skulle känna till den.

Så ser min onsdagskväll ut. Synd att inte Bingolotto börjar snart. Får nöja mig med fotboll. Och ganska billig glass som ligger i frysen.