Vem blir nästa föredetting att hyllas?

Satt och smuttade på en kopp kaffe, kliade mig långsamt och svårt eftertänksamt i skägget, utstötte några diskreta gubbiga jag tänker-ljud – och funderade på det här med föredettingar som kommer tillbaka. Hollywood älskar ju comeback-stories. Någon ex-stjärna som gått vilse och hamnat på b-filmernas bakgård, får plötsligt chansen i en roll i något nytt hypat projekt, blir överdrivet hyllad och minst nominerad till en Oscar eller motsvarande.

Minns John Travolta i ”Pulp fiction”, som dessförinnan gjort t r e d j e delen av irriterande barnkomedin ”Look who´s talking”. Eller när Burt Reynolds kom uppsimmandes ur reabackarnas avstjälpningsträsk, och gjorde distanslös sleezeproducent i ”Boogie nights”. Och vem hade gissat att Elisabeth Shue (eller Karate Kid-Ali, som hon heter i min värld) mästerligt skulle tolka Las Vegas-hora sju år efter hennes dittills största succeroll; Tom Cruise-tramset ”Cocktail”. Ett annat exempel är att Patrick Dempsey blev hetast i stan, i flera bemärkelser, via ”Greys anatomy”, även om det nu råkade vara tv. Osv osv osv.

Nu snackas det om en huvudrollsnominering för kungen av vrak, Mickey Rourke, som tydligen ska vara helt mästerlig i ”The wrestler”.

Men vem blir då näst på tur att återuppstå från de karriärsdöda? Väntar månne unisona jubelkörer för Eric Stoltz efter att ha gjort en briljant baseballcatcher gone manodepressiv heroinist? Eller ska Chevy Chase slå stort som psykoterapeut det slagit över för och nu tror att han är en grävling? Det kan också bli Mary Elisabeth Mastrantonio och Molly Ringwald som två förtappade själar som träffas på ett härbärge och beger sig på en tokig roadtrip i Albanien. Eller varför inte att Matthew Modine driver ett hem för Campari-alkade barn tillsammans med Anjelica Huston.

Andra möjliga namn som poppar upp är Rutger Hauer, Tom Berenger, Lea Thompson, Gary Busey (behöver ju inte ens SPELA dåre, perfekt), Mary Stuart Masterson eller – till oddset på tre biljarder gånger pengarna – Mark Hamill.

Fast jag håller förstås tummarna för Ralph Macchio.