Jo, det är helt sant. Det är inte ens överdrivet.
Råkade läsa ett inlägg på hennes emellanåt riktigt underhållande blogg, som var något slags inför ”Stjärnor på is”-grej. Det var visst filmtema i går. Och hon aviserade att ”jag ska klä ut mig till dusch”. Vilket hon i och för sig sen inte genomförde, men ändå.
Detta är ju fantastiskt. Visserligen bekräftar hon inte denna duschidés ursprung, men det KAN ju inte handla om något annat än Halloween-skolfesten i ”Karate kid”:
Ni vet, Daniel tänker inte gå dit och Miyagi säger ”you too much by self, nooot good” och Danielsan svarar att jag är inte ensam jag är ju med dig och Miyagi svarar vist att ”to make honey young bee need young flower, not old prune” och Daniel skyller då på att han ändå inte har någon utklädnad att tillgå och Miyagi ställer då honom mot väggen med att ”if have costume, you go?” och Danielsan säger torrt att kanske om han fick vara osynling och Miyagi förstår inte ordet invisible och Danielsan får förklara att det betyder att ingen skulle se honom och Miyagi ser så där skönt upplyst ut men låter också skymta att nu har jag minsann en idé och svarar bara ”oooooooooohh” och sen i nästa scen ser man ett duschdraperi som rör sig framåt på ett dansgolv. Varför är det så roligt att skriva absurt långa meningar ibland?
Sen slutar kvällen ändå med att Daniel får dyngstryk av Johnny och hans Cobra kai-gäng men Miyagi kommer för första gången till fysisk undsättning och där tar filmen en vändning, kan man säga.
Och detta ville alltså den underbara Carolina hylla. Tror jag. Fast jag vet ju inte hundra. Jag hoppas nästan springa på henne på jobbet i TV4-korridorerna så jag kan fråga, men samtidigt ska jag föreställa seriös journalist så hur fan skulle det se ut?
Jag får nog leva i ovisshet. Men en ganska skön ovisshet som ändå bygger på att även hon har en plats för Karate kid i sitt hjärta. Snyft.
Sen slutar kvällen ändå med att Daniel får dyngstryk av Johnny och hans Cobra kai-gäng men Miyagi kommer för första gången till fysisk undsättning och där tar filmen en vändning, kan man säga.
Och detta ville alltså den underbara Carolina hylla. Tror jag. Fast jag vet ju inte hundra. Jag hoppas nästan springa på henne på jobbet i TV4-korridorerna så jag kan fråga, men samtidigt ska jag föreställa seriös journalist så hur fan skulle det se ut?
Jag får nog leva i ovisshet. Men en ganska skön ovisshet som ändå bygger på att även hon har en plats för Karate kid i sitt hjärta. Snyft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar