En pajas förstörde allt för mig - medvetet

I går var det halvårsdagen av mitt senaste blogginlägg - och borde väl snarare ha skrivit i går än i dag. Jag "råkade" trots allt beställa elva filmer under en surfningsräd på eftermiddagen.

Men så blev jag lite för trött. Och struntade i det för 180:e dagen i rad.

I dag är jag också trött. Och ledsen. Och jävligt förbannad. Upprinnelsen var den här: En facebook-"kompis" skrev för några dagar sedan en statusuppdatering som gick ut på att han skulle se en film senare på kvällen. Han nämnde titeln, men jag minns inte vilken det var. Jag vet inte ens om det var något jag hade sett. I mitt smått uttråkade tillstånd körde jag den gamla skämtrepliken "alla dör i en explosion på slutet". Hahaha, liksom. Så där som man kan säga ibland för att fåna sig. Det kunde ha varit "Sound of music" for all I care, repliken hade funkat lika bra - för ALLA vet ju att det är ett skämt. Trodde jag. Vem har sett en kvalitetsfilm de senaste 30 åren där samtliga inblandade dör i en explosion på slutet, liksom?

Nåväl. Parallellt med detta har jag inlett hösten med att sträckolla på hårdkokta "The shield". Jag har hittills inhandlat tre dvd-boxar och kommit till mitten av säsgong tre - av sju. Häromdagen skrev jag så en fb-status som handlade om just den serien och hur spännande det var. Kort därefter har jag fått en kommentar. Personen som "drabbades" av mitt skämt har skrivit väldigt detaljerat om något väldigt stort (det största i serien, kanske) som händer en av huvudpersonerna i slutet av säsong sju. Återigen, jag är alltså mitt i säsong tre och har typ 50 avsnitt kvar. Självklart tog jag för givet att hans kommentar bara var ett väldigt avancerat och genomtänkt skämt, för ingen kan väl vara så grym, så elak, så hjärtlös, att man förstör en hel serie på det viset? Men jo. I dag får jag så reda på att det han skrev stämde. Serien är förstörd. De fyra och en halv säsonger som jag hade bespetsat mig på att avnjuta under hösten, är samtliga nu helt meningslösa att se.

Ni anar inte vad ledsen och arg jag varit i dag. Eller några av er likasinnade kanske anar det, iofs. Hela dagen och kvällen har varit ett mörker. Jag har skickat det ena mejlet efter det andra till monstret som gjorde detta mot mig, men utan någon som helst förståelse till svar. Svaren innehöll bland annat meningar som "don´t mess with my movie nights" (ja, ni hör ju själva) - och kontentan var att jag fick skylla mig själv. Han kunde ju inte veta att min kommentar var ett skämt. Okej. Jag kan acceptera just den delen, även om jag finner det obegripligt att man inte skulle fatta det. Men var det då ett proportionerligt genmäle att förstöra en hel tv-serie för mig? En serie som jag lärt mig älska, längta efter, blivit smått beroende av.

Jag tycker inte det. Inte ens i närheten. Det är faktiskt, på rak arm, det mest utstuderat elaka jag råkat ut för på mycket länge.

Och nej, vi är inte facebook-kompisar längre.

Mys i Skåne - och en jävla massa film

Vilka sköna härliga dagar jag har haft, mina vänner. Var ledig torsdag-söndag så begav mig till fina Skåne i onsdags kväll för lite vilsam rekreation, och det är precis vad det blivit. Sovit massa timmar per natt, skämts bort med god mat av kära mamsen, druckit gott vin, umgåtts med mamma, låtsaspappa, världens sötaste katt och min vän Thomas. Och - sist men inte minst - sett ett helt gäng bra filmer.

Svårt att rangordna dem, men för att börja någonstans så såg jag i går förmiddag Paul Verhoevens andra världskriget-thriller "Zwartboek", som var underbart episk och spännande. Jag såg den tillsammans med mamma - som delade ut en fyra av fem möjliga. Däremot vägrade hon av någon outgrundlig anledning att se franska skräckisen "Ils", om ett par som trakasseras i sitt hus på rumänska landsbygden. Så den såg jag istället på kvällen hemma hos Thomas.
Riktigt jävla läskig, alltså. Hade jag inte varit smått bortdomnade av några glas vin och två gin och tonic, så hade jag mentalt skitit på mig av skräck. Dessförinnan hade vi sett "Flyga drake" - också den jättebra fast förstås på ett helt annat plan.

Men det är inte slut där, nej nej. I fredags såg jag dessutom ljuvliga dokumentären "Man on wire", om Philippe Petit som gick på lina mellan Wtc-tornen, och en ångestladdad familjefejdsthriller som heter "Shotgun stories". Asgrym den också! Jag hann dessutom med sköna "The wackness", och i dag på tåget såg jag David Cronenbergs "Dead ringers" från -88.

Samtliga dessa jan jag rekommendera. Bäddar in lite trailers från YouTube här under. Nu ska jag äta middag.

Silly me

Var just inne och läste lite av den filmtittande allmänhetens kommentarer om "Taken" på imdb, och råkade se att en av manusförfattarna är ingen mindre än - Robert Mark Kamen.

Och här har jag suttit och skrivit en lång recension. Så dumt av mig. Det hade förstås räckt att berätta att "Taken" är skriven av Luc Besson tillsammans med killen som skrev manus till "KARATEEEEE KIIIIIIIIIIIIID", så hade ni själva förstått att detta är en must see.

Men nåja. Gjort är gjort. Nu får jag istället lägga en extratimme till på att skriva ett långt förlåt mig-mejl till Robert.

Recension: Slumdog millionaire + Taken

Trots en massiv jobbhelg hann jag fånga två av premiärfilmerna från i fredags; Oscarsorgien "Slumdog millionaire", samt betydligt mindre tankestimulerande (inte nödvändigvis negativt) actionfesten "Taken" med Liam Neeson. För att sammanfatta recensionerna rekordartat kort kan jag säga att jag njöt av båda upplevelserna.


Fina Håkan gav mig en friplåt till Slumdog - plus soundtracket och boken eftersom han fått några ex i jobbet - och så såg vi detta färgglada epos i fredags afton. Dagen före hade han förresten dragit med mig på en så välbesökt mingeltillställning med gratis drinkar också, så jag är skyldig honom fett nu. Fram tills återgäldandet är jag åtminstone oändligt tacksam.
Anyhow. Det mesta är väl redan sagt om slumhunden och föga chockerande så var den ju bra. Fin, vacker, rolig, sorglig, smart, välspelad - you name it. Om den var värd sina åtta statyetter ska jag låta vara osagt. Jag måste nog suga på upplevelsekaramellen ett par dagar till för en slutsats, och dessutom har jag inte sett alla konkurrenterna den slog. Det sköna var dock att jag aldrig fick den där jobbiga känslan av att de verkligen slagit knut på sig själva FÖR ATT vinna priser. Filmen är originell, men inte sökt eller krystad. Benjamin Button, för att nämna en av Danny Boyles motståndare på academy-galan, känns exempelvis som en så typisk nu ska vi vinna Oscars-film, om ni förstår hur jag menar. Slumdog kändes aldrig så.
Men ta inte mitt ord för det. Sen den själva istället.

I går, efter ett 12 timmar långt arbetspass, såg jag så "Taken". Reaktionerna har ju varit minst sagt blandade här i Sverige; jag har sett ett par fyror och ett helt gäng ettor. Jag kan förstå både hyllningarna och sågningarna, men själv gillade jag den. Läste en annan recension (tror det var GP) där det stod att en trött. fantasilös regissör förmodligen hade valt typ Bruce Willis för huvudrollen - och allt hade fallit platt. Nu blev det karaktärsskådisen Neeson, vilket gör att det funkar. Jag håller helt med. Liam Neeson passar grymt.
Visst är det både dumt, ofta ologiskt och klassiskt USA-fördomsfullt (amerikaner=snälla, albaner=dumma). Och flera incidenter av typen: Vänta nu, varför dödade han den där snubben? Han har ju inte gjort något. Vet vi att han är en skurk?
Men jag brydde mig inte. Det var ju faktiskt bara på film. Och det var jävligt underhållande.

Jag drömde med filmmusik

Jag drömde om en kvinnlig halvbekant i natt. Händelsedetaljerna lämnar jag därhän, men det rörde sig inte om några fysiska intimiteter. Min poäng i sammanhanget är att drömmen hade filmmusik, inne i mitt huvud spelades nämligen stycket "The beginning" från öppningsscenen av "28 dagar senare". Det parti som startar cirka 1:30 in i låten. Högt och ljudligt.

Detta känns lite... sjukt. Och är inget jag någonsin varit med om tidigare. Det var så uppenbart att musiken verkligen var ett slags theme till drömmen, det var liksom ingen stereo som stod på i bakgrunden eller så (i drömmen, alltså). När tonerna smäktat i sisådär en halv minut vaknade jag dock med ett ryck, förmodligen för att filmen jag associerar med är så satans otäck. Om än fantastisk.

Berättade detta för en person tidigare i dag och menade på att detta måste betyda att jag är en riktig nörd. Svaret blev visdomen att "det går inte att bli nördig när det gäller film, bara mer eller mindre film-smart".

Bra så. Jag väljer att se det på det viset.

Besatt av Jack den här veckan

En av mina mest framträdande egenskaper, enligt en närmast rörande enig bekantskapskrets, är att jag väldigt lätt snöar in på grejor. Det kan gälla vad som helst: Ett skämt eller en replik jag måste dra hundra gånger, att jag lagar en god gryta och därefter blir tankebesatt av att laga tio till, att jag inser att jag trivs i en viss typ av plagg och genast måste skaffa fler. Och så vidare. På eller av. Av eller på.

Detta är också högst skönjbart i de mönster som uppstår i mitt filmtittande. För ett tag sedan skulle jag exempelvis prompt se allt jag missat med Ryan Gosling, under en period gick jag igenom allt med de Niro som gått mig förbi, efter det var det Peter Haber-maraton. Näe, jag bara skojade.

Nu har turen kommit till att fylla i Jack Nicholson-luckorna. Jag såg "The bucket list" då jag låg hemma med värkande revben förra veckan, en skön halvkul rulle om än inget speciellt, men det fick mig att scrolla igenom hela hans karriär. Och insåg att jag missat en del.

I går betade jag av "Carnal knowledge" (1971). Nu har turen kommit till ännu äldre "Five easy pieces", därefter blir det "The last detail", - jag kan ha sett den men är högst osäker - "Professione: reporter" och "Reds". Därefter tror jag mig ha täckt det mesta av värde.

Nicholson är verkligen en legend med rätta, och här följer nu min egen högst subjektiva topplista på minnesvärda Jack-filmer:

1. "The shining", Jack Torrance.

2. "About Schmidt", Warren Schmidt.

3. "Chinatown", Jake Gittes.

4. "Terms of endearment", Garrett Breedlove.

5. "As good as it gets", Melvin Udall.

Jag känner redan nu hur ni få läsare gnäller och knorrar över vad som saknas och inte borde vara med. Och det gör jag själv också. Skulle exempelvis bara för sakens skull vilja skjuta in "A few good men" , för att han lyfter hela filmen; "YOU CAN´T HANDLE THE TRUTH" och så vidare. Eller "The pledge" för att det, i och för sig i likhet med "About Schmidt", är en mer lågmäld roll än hans flesta. Och "Easy rider", "Batman" och...ja.

Synpunkter på det?

Skadad stackare vill ha filmtips

Nu är det synd om mig - igen. Gjorde en riktigt rejäl våldsvurpa i den hala snön häromdagen och landade handlöst på min känsliga framsida. Har haft duktigt ont i revbenen sedan dess och knappt sovit på tre nätter. I dag fick jag nog och gick till läkaren som i sin tur skickade mig på röntgen vilken lyckligtvis inte visade några brott eller sprickor men väl en väl tilltagen svullnad så de stackars revbenen har visst fått sig en riktig törn. Nu blir det smärtstillande och därmed förhoppningsvis något mer uthärdligt att ligga ner och då kanske man åtminstone kan få sova lite. Doktorn höjde dock ett ångestvarningens finger över att det onda kan hålla i sig i flera veckor och till och med kan bli värre inom det närmaste.

Kul. Festligt, verkligen. Mina första ekonomiska utsvävningar efter det att lönen kom in i natt blev således läkarbesök, lungröntgen samt superalvedon och diklofenak. Precis vad man suktade efter för några dagar sedan när den 25:e närmade sig...

Nu ska jag hur som helst vara hemma från jobbet och vila ett par dagar och den enda trösten jag finner i detta är att jag kan hinna kolla på lite filmer. Kanske ganska många, till och med. Ni vet dock lika väl som jag att det inte är all sorts film som riktigt passar att sjuk-titta på, svårt att definiera exakt men det ska väl vara lagom lättsamt (fast gärna på ett smart sätt) och inte riva upp några stora känslor för då skulle jag ju gå under av att ligga här ensam i flera dygn. Därtill ska jag helst inte gapskratta för då gör det ont...

Så: Är det någon som har tips som matchar dessa kriterier, så är det nu ni ska skicka dem. Till mig då, alltså.

Oscarsgalan sammanfattningsvis

Några sammanfattande intryck av nattens Oscars-gala:

Kul att Slumdog sopade röda mattan med Benjamin Button. Har inte sett någon av dem än men Slumdog tror jag stenhårt på och även om Button säkert är fantastisk på flera sätt och vis så känns det som en så typisk Oscar-film. Man riktigt ser framför sig hur de räknade in statyetterna redan på inspelningsplatsen. Å andra sidan älskar jag David Fincher som regissör, men jag älskar Danny Boyle också och det är verkligen en rolig resa han gjort från "Trainspotting" via fantastiska "28 dagar senare", "Sunshine" och nu Slumdog som känns som något helt annat än vad i alla fall jag trodde han skulle göra.



Jag är däremot rejält besviken över att Mickey Rourke blev blåst på priset för bästa huvudroll. Satt vid det laget inne på redaktionen och brast ut i ett spontant "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ" som förmodligen ingen uppskattade alls. Sean Penn är absolut en favorit och jag tvivlar inte på att hans prestation i "Milk" (inte sett den än) förtjänar att prisas, dessutom finns det en poäng i sig att tolkningen av en homosexuell politiker premieras i ett land som fortfarande är fullt av konservativa pajasar som inte tror på lika rättigheter för alla. Men ändå, Randy the Ram fick mitt hjärta att blöda, och det var väldigt snopet att gå miste om det dramaturgiska crescendo som uppstått om Rourke fått äntra vinnarscenen. Fantastiskt tal av Sean Penn dock, slaget endast av Dustin Lance Black som vann manuspris för samma film.

Hugh Jackman var riktigt bra som galaledare, även om jag fortfarande lockas av tanken på Ricky Gervais - vilket det ju spekulerades kring. Och så slapp jag ju då gå naken till jobbet eftersom Heath Ledger vann, helt enligt planen.

Jag MISSAR de tunga kategorierna

Nu ska jag vara på jobbet om 25 minuter.

Fan också, senast om 20 måste jag sitta i en taxi och då lär det vara flertalet priser kvar att dela ut. Livet är inte rättvist.

Mycket Coldplay blir det

De verkar digga Coldplay på Oscarsgalans musikredaktion, eller vad det kan tänkas heta. Andra gången de får vara bakgrundsmusik i kväll nu; först "Lovers in Japan", sen "Viva la vida".

Teorier kring detta?

Slumdog kör om Benjamin Button

Om jag inte tänker fel nu i mitt dvalliknande tillstånd så har väl Slumdog Millionaire kört om Benjamin Button nu. Slumdog är uppe på fyra nu va och Finchers epos tre?

Det lär nog fortsätta i det styrkeförhållandet. Ångrar mig lite att jag delade upp bästa film- och regipriset på två olika filmer när jag tippade, börjar bli mer och mer säker på att Slumdog tar båda. Jag har förresten sjukt höga förväntningar på den. Blir raka vägen till biografen efter premiären den 6:e (?).

5-3 nu till slumhunden. Det kan bli kross.

6-3. Det blir kross.

Ledger vann! Jag slipper nakenjobba

Som alla förstår hade jag ju aldrig hållit mitt löfte om att gå naken till jobbet, om inte annat för risken att få sparken och att det just nu är väldigt kallt (skulle bli jobbigt och osmickrande, på flera sätt...) Men det känns alltid skönt att slippa svika sitt ord.

Men oavsett det. Satan vad härligt att Ledger vann. Jag funderade på att spela en ansenlig summa på honom som vinnare, men han gav 1,01 på expekt så det kändes rätt olönt.

Jag fick gåshud redan när Kevin Kline började prata om honom. Nu är den överallt på hela kroppen. Så vackert och så hemskt.

Och nu bölar man också ja. Jaha. Jag visste det.

Orvar menar att Ledger förmodligen inte ens varit nominerad om det inte var för han dog. Där håller jag inte med alls. Jag rätt säker på att han fått en nominering oavsett, däremot hade han kanske inte vunnit.

Nu tröstar de Benjamin Button

Nu har Benjamin Button fått ett par av de i allmänhetens ögon något mindre prestigefyllda priserna. Det KAN vara så att de tröstar den lite i förtid med att par "småstatyetter", för att den sedan kommer att bli tokblåst på konfekten i de stora kategorierna.

Minns var ni läste det först. Om det är någon som läser detta överhuvudtaget.

Ohh, nu blåser de på med Coldplays "Lovers in Japan" till ett kollage av romantiska klipp. Lättköpt, och jag går på det helt.

Joaquin Phoenix-driften är också kul. Undrar om det kommer att komma något skämt om Christian Bales utbrott också. Vågar de det?

Vad fan, nu är Orvar inne på exakt samma spår som jag vad gäller Benjamin Button. Men jag var först, I tell you. Först, först. FÖÖÖÖÖÖÖRST.

Seth Rogen och James Franco var även de roliga. Är det bara jag eller är det ovanligt lite pinsamheter så här långt? Vet inte om jag uppskattade musikalinslaget nyss iofs, men å andra sidan hatar jag musikaler så det var säkert fantastiskt egentligen.

De kan ju tala

Shit vilket grymt tal han höll, Dustin Lance Black. Varför kan de inte hålla den nivån på Guldbaggegalan?

Nu var jag tvungen att ta bort ett typ igen. Jag använder det ordet oftare nu än när jag var 18. Vidrigt. Å andra sidan var det så längesedan nu att ingen kanske hade börjat missbruka det än.

Typ.

Jag har ju faktiskt sett rätt mycket av det som vinner hittills. Senast Wall-e. Jag tror man kan kalla det för en favoritseger...

"Vilken söt japan", säger Orvar om Kunio Kato, vinnare i animerad kortfilm. Låter som ett husdjur han pratar om.

Vaken trots allt

Jag råkade vakna till och kände att det skulle bli svårt att somna om, vilket så klart inte blev lättare av att jag visste att Oscarsgalan just hade börjat.

Första synen jag möttes av: En stor tatuering på Whoopi Goldbergs högra bröst. Och att mitt första tips gick jättedåligt, eftersom det inte blev Tomei utan Penelope Cruz som vann birollspriset. Tja, det var väl helt okej, jag har sett den filmen och den var bra. En underhållande bagatell, som proffsrecensenterna brukar skriva.

Nu ska Heath strax vinna - om de tar det i ordning. Annars blir det naket för mig i taxin till jobbet om två och en halv timme.

Nähä, nu stack de emellan med ett av manusprisen. Och jag som måste försöka sova en stund till inom två timmar. Gah. Milk. Den har jag inte sett. Står på min lista dock, så klart.

Steve Martin var förresten rätt kul, till skillnad från - har jag förstått - i remaken av Rosa pantern.

Mitt Oscars-tips

Det är naturligtvis befängt och helt oseriöst att sitta pch tippa vilka som ska få Oscarsstatyetterna i natt, eftersom jag inte ens sett hälften av filmerna som är nominerade. Så självklart kan jag inte låta bli att gissa. Här är min spådom för de största kategorierna.

Bästa film: Slumdog millionaire.
Bästa regi: David Fincher, The Curious Case of Benjamin Button.
Bästa manliga huvudroll: Mickey Rourke, The wrestler (Här både tror och hoppas jag, hans prestation är hjärtskärande fantastisk).
Bästa kvinnliga huvudroll: Kate Winslet, The reader (Personligen skulle jag inte ha något emot Melissa Leo för Frozen river, som jag gillade mycket, men det ser jag som helt uteslutet).
Bästa manliga biroll: Heath Ledger, The dark knight (En riktig slamdunk, får han inte den ska jag fan gå naken till jobbet i morgon bitti).
Bästa kvinnliga biroll: Mycket svårspådd, men jag drar till med Marisa Tomei för The wrestler.

Jag stoppar där. Resten har jag ingen aning om. Skulle vara kul om In bruges fick manuspriset, för den var sjukt välskriven och smart, men den är nog för lättsam för att falla juryn så pass i smaken.

Vidare har jag ett negativt besked till min trognaste läsare Mr Sweet. Det kommer inte att bli något livebloggande i natt, eftersom jag måste börja jobba halv sex i morgon bitti och lär få skippa sändningen helt och hållet till förmån för sömn. Det positiva, för något sådant ska man alltid lyfta fram säger min mamma, är att jag åtminstone lär få skriva en del om det på betald arbetstid. Hoppas du kan förlåta mig, herr söt.

Här är förresten alla nominerade.

Recension: Män som hatar kvinnor

Jag blev medbjuden (tack, Malin!) på en förhandsvisning av "Män som hatar kvinnor" i går. En film som man ju faktiskt bara måste se, för att kunna tycka något. Min relation till de absurt storsäljande böckerna är att jag läst dem alla tre, och samtidigt lite ambivalent. Första boken (alltså den jag såg filmatiseringen av i går) fastnade jag ordentligt i, en riktig page-turner och något som faktiskt kändes rätt fräscht och nytt i en sönderskriven genre full av floskler. Klassiskt mysterie-pusslande blandat med rätt rått våld och en del tortyrinslag. Lite Agatha Christie möter American psycho eller typ Saw-filmerna (och den hybridliknelsen kom jag på alldeles själv). Bok två och tre gillade jag inte lika mycket. Detaljerna kring det kan vi ta en annan gång, men det blev aningen för mycket övernaturligheter och larv som jag inte alls gick igång på. En blond jätte med en konstig sjukdom som gör att han inte känner smärta - och Paolo Roberto. Hallå?

Anyways. Jag gillade faktiskt filmen. Jag säger faktiskt för det börjar bli ett ansenligt antal gånger som man bänkat sig för att se en svensk storsatsning, speciellt i polis/deckar/thriller-genren, och mest suttit och förbannat sig själv för att man inte tog med sig skämskudden. Men här blev det inte så. Det är ingen fulländad film, men absolut det mest lyckade försöket till en svensk jätteproduktion som jag kan erinra mig på bra länge. Stämningen är skön, det är snyggt, påkostat och man har fått till den här gammal läskig mordgåte-vibben riktigt bra. Micke Nykvist funkar absolut som Blomkvist, jag gillade Sven-Bertil Taube som gammelsmurfen, förlåt gubben, men de riktiga skådismässiga behållningarna är Noomi Rapace som Lisbeth - hon kan skriva in sin guldbaggenominering i cv:t redan nu - och Peter Andersson som hennes vidrige förmyndare. Hans roll är ganska liten, men Andersson är underbart äcklig och obehaglig och där har vi faktiskt en kille som borde få lite mer uppmärksamhet. Han är väldigt kvalitetspålitlig.

Slutbetyg: Eftersom nästan alla riktiga recensenter av tradition alltid ger svenska filmer snäppet högre betyg än vad de egentligen förtjänar (de måste ha en separat skala) så tänkte jag göra detsamma. Fyra miyagis säger vi, fastän 3,5 kanske egentligen räckt. Men se den, absolut. Ni lär inte ha tråkigt.

Knesset på dvd, tack

Inte för att det har något med film att göra, men jag kom bara att tänka på "Knesset" i går. Ett av de bästa tv-programmen någonsin - varför släpps det inte på dvd? Någon som vet?

Dansgolvsremixen av Christian Bales raseri

Av en slump hittade jag just detta, någon som gjort en dansgolvsremix av Christian Bales utbrott under Terminator-inspelningen.

Heeeelt jävla genialiskt, jag skrattade så jag grät första gångerna jag hörde den. Hitpotential har den dessutom. Jag är så tacksam att det finns människor som lägger tid på att göra sådana här grejor.

En sjuk utgift

Se detta inlägg som ett mindre rop på hjälp. Jag är med raska steg på väg att bli en gubbjävel - men kan inte släppa den besatthet som fick fäste en fredagskväll 1985.

På bilden syns nämligen mitt allra senaste inköp från ebay. Och nu kan jag inte vänta på att få hem dem, så att jag dagligdags kan pryda mina outfits med dessa obeskrivligt vackra accessoarer.

Mammutfulla godisburkar - Why?

Efter avslutat 12-timmarspass på jobbet i söndags så drog jag ner på stan och bänkade mig för att se "Mammut" all by my lonesome. Det var väl ingen jätteupplyftande upplevelse direkt, fast det hade jag varken förväntat mig eller hoppats på.

Däremot, efter att ha gått igenom det hela noga, är jag nog lite besviken. Ganska bra, absolut, men långt ifrån så bra som jag hade velat. Den var småjobbig att titta på, men kröp liksom aldrig in under skinnet riktigt, så som exempelvis "Lilja 4-ever" gjorde. Dessutom har man ju sett det här med parallella skeenden ett antal gånger nu (för att uttrycka sig milt), och för att inte tänka på att just det börjar bli ganska tjatigt krävs det en riktigt stark berättelse eller väldigt smart berättande. "Mammut" nådde inte riktigt ända fram.

Det som retade mig mest under kvällen var dock att när jag skulle köpa godis på sjuelva, så var burkarna så där fullpackade att det var omöjligt att gräva med snaskspaden utan att massa bitar föll ur och hamnade på golvet. Och så där är det jävligt ofta. Varför? Förklara för mig. Det enda det leder till är att butiken förlorar pengar, samt att jag och andra framstår som lätt efterblivna vad gäller motoriken då godiset trillar förbi påsen.

Jag förstår inte.

Lyssna på Bales galna hatutbrott

Har inte tid att blogga nu egentligen, men måste bara uppmärksamma en artikel jag själv nyss har skrivit (vilken ödmjukhet, eller hur). Christian Bale fick visst ett sanslöst utbrott på någon kameraman under inspelningarna av "Terminator salvation" i somras - och nu har det läckt ut som ljudfil.

Och, ja, vad säger man. Bale har varit en idol länge, men han verkar ju uppriktigt sagt rätt störd. Jag känner inte ens att mitt formuleringsval "galna hatutbrott" är överdrivet. Snacka om att tappa kontrollen.

Jenkins och Alien blev som ny och get your shit together Robin

Nu har jag varit så där extremusel på att blogga igen, så nu kastar jag bara ur mig diverse filmfunderingar och erfarenheter från på sistone.

--------------------------------------------
Jobbade kväll till 23 i går, kom hem, tog en whisky (okej, två) och såg The Visitor. En underbar liten film som jag verkligen kan rekommendera. Gick rakt in i hjärtat.

---------------------------------------------
Läste i tidningen förra veckan att tennisspelaren Robin Söderlings favoritfilm är "Blood diamond". Tydligen har han sett den ett gäng gånger. Väldigt märkligt val om du frågar mig, visserligen en helt okej film men hade svårt att se att det skulle vara någons absoluta favorit. När jag läste den artikeln där detta nämndes så satt jag just och minideppade över att Söderling torskat i Australian Open, men då jag i samma text ser att killens favoriträtt är flygande jakob, ja då kände jag bara att "den jäveln fick vad han förtjänade". Banan HAR fan inte i maten att göra. Aldrig. Det är äckligt, vidrigt, pöbelskt å det grövsta. Det är ett naturlagsbrott.

---------------------------------------------
Visade "Alien" för min tf sambo Gustav häromsistens. Lite pinsamt att han inte sett den tidigare, men å andra sidan är han väldigt ung. Hur som helst blev han skiträdd. Vilket var till min förtjusning, för därmed blev det lite som att se den för första gången igen själv också. Har ni tänkt på det att det kan vara så?

---------------------------------------------
Både Rourke och Ledger blev Oscarsnominerade. Roligt, men rätt väntat, och att Ledger vinner birollspriset också ser jag som money in the bank. Jag har ju hela tiden hållit tummarna för Rourke också men efter att ha sett Richard Jenkins i "The visitor" i går så seglar han upp som en delad hjärtefavorit. En lågmäld men gripande prestation. Kul också att Melissa Leo fick en nominering för "Frozen river" som jag ju såg på filmfestivalen här i stan där den vann stora priset. Hon lär knappast vinna, men ändå.

-----------------------------------------------
Försökte med "Liftaren" på Gustav också men den gav inte samma succémässiga skrämseleffekt. Tror han somnade till och med. Hrmpf.

Ledger-jubileum

I dag är det visst exakt ett år sedan som Heath Ledger dog. Och det bör man väl uppmärksamma på något sätt.

Så nu gör jag det.

Tråkigt. Mycket tråkigt. Jag skulle rekommendera "Two hands", för att nämna något som de flesta förmodligen inte sett - en skön australisk actiondramakomedi från början av hans karriär.

För övrigt kommer Oscarsnomineringarna senare i dag. Men de hinner jag inte skriva om, för nu drar jag till Provence. Mohahahahahaha.

Karate Kid och Liftaren

Jaha. Nu är det tydligen så gott som klart att Jackie Chan ska spela Mr Miyagi-rollen i remaken av Karate Kid. Enligt en jäkla massa nöjesmedier så sitter han i slutförhandlingar om kontraktet - så uppgifterna känns rätt tillförlitliga.

Suck. Som om jag inte var tillräckiligt deppad över det här eländesprojektet redan. Att överhuvudtaget försöka göra om Karate kid är illa nog, men Jackie Chan? Ska de göra fars av det? Nu anlitar de väl snart Rowan Atkinson som ledare för Cobra Kai-gänget.

En gladare nyhet är att jag just kom innanför dörren med en dubbeldisc special edition-version av "The Hitcher" (Originalet från -86 alltså, INTE remaken från 2007). En underbar skräckthrillerklassiker. Nu ska jag sätta tänderna i en dokumentär om hur den blev till.

JAA!!! Jag jublar

Yes!

BÅDE Heath Ledger och Mickey Rourke vann Golden Globes i natt, herregud vilken svulstig gråtfest det måste ha varit. Tyvärr hade jag inte möjlighet att se livesändningen men nu måste jag genast ratta in en repris någonstans.

Som jag påpekat tidigare så är "The dark knight" som film betraktad gravt överskattat - "Batman begins" är exempelvis mycket bättre - men Heath Ledgers prestation är makalös och han lyfter filmen flera nivåer helt på egen hand. Han förtjänar alla postuma priser han kan få.

Usch vad hemskt det där med hans död känns nu igen. Usch, usch, usch.
--------------------------------
"Maria Larssons eviga ögonblick" torskade visst i kategorin bästa utländska film, men det struntar jag i just nu. Dessutom har jag inte ens hunnit se den.
--------------------------------
Rätt coolt också att Colin Farrell fick pris för "In Bruges" som jag skrev om för någon vecka sedan. Han ÄR faktiskt suverän i den.
Bästa repliken: "You´re a bunch of fucking elephants".