Ett intressant moraldilemma

Dagens roligaste nyhet och tillika mest kluvna moralfrågan, är den om att polisen hittade 110 000 dvd-ex av Bond-rullen "Tid för hämnd" bakom några höbalar i Skåne. Filmerna blev stulna i Malmö förra året, och skulle egentligen vara med i Expressens 007-kampanj - som ju så klart kom till för att man vill sälja fler tidningar.

Moralproblemet: Efter polisens fynd kommer ju gärningsmännen nu att straffas för sin spektakulära stöldkupp. Och visst, stjäla ska man inte, det är fult. Men är det ändå inte någonstans behjärtansvärt att befria världen från så många kopior av denna kanske sämsta av agentfilmerna? Det var förmodligen ingen slump att Timothy Dalton bara fick göra två tolkningar av Bond, även om den första (The living daylights) var helt okej. "Tid för hämnd" är faktiskt outhärdlig.

Så, mina vänner, vem borde få avgöra frågan? Tingsrätten eller kulturpolisen?

Freakshow på t-banan

Ibland känner jag "screw the environment, nu skaffar jag bil". Det kanske kan vara värt en förkortad livstid för jorden att slippa alla dårar på tunnelbanan.

På väg in till stan i dag: Till vänster på andra sidan gången grälar en kille med sin flickvän i mobilen: Högt, ljudligt och detaljerat. Samtidigt mitt emot honom ammar en kvinna för fulla muggar med ett stort leende på läpparna - "han ääääär ju sååå hungrig hela tiden, det är väl härligt när småttingarna har aptit". Kanske är jag okänslig, men g å r det verkligen inte att vänta fem minuter tills man kommer av tåget och kan hitta en mer undanskymd plats, istället för att mata ungen mitt uppe i ansiktet på alla? Och så till höger då, jo givetvis, där hade vi den obligatoriska sms-fjortisen. Febrilt och konstant skrivandes, självfallet med en högljudd leveransrapport påslagen för oss alla att njuta av.

Vid minsta trötthet blir jag galen på sådant.

Kom att tänka på tågscenen i "Trading places", där skurken Clarence Beeks får ovälkommet sällskap i kupén av "Inga fråååm Sviiiiideeeeeeen" i lederhosen (Jamie Lee Curtis), en alldeles för pratsam folkdräktsafrikan (Eddie Murphy), en lika oblygt påflugen rastafarisnubbe (Dan Aykroyd med skokräm i ansiktet), samt en dåraktig präst.

I dag förstår jag definitivt varför Beeks valde att dra vapen...

Facit

Okej. Tänkte lite snabbt lista de filmer som jag sett – och inte glömt bort - de senaste veckorna. Har delat in dem i fyra olika kategorier som talar rätt mycket för sig själva:

Måste ses
Expired (bilden)
Patrik 1,5
Scarecrow

Bör ses
In my father´s den
The painted veil
Rebound - The Legend of Earl 'The Goat' Manigault

Kan ses med olika slags behållning
Equus
Vantage point
The day of the jackal
Birdy

Skyll inte den bortslösade tiden på mig om ni ser
Righteous kill

Jag och min vän Gustav såg under helgen även “I spit on your grave”, och den vet jag faktiskt inte i vilken kategori jag ska eller vill placera. Den var...obehaglig. Men indragande. Jag vet fan helt enkelt inte vad jag tycker. Den går i princip ut på att en ungt tjej utsätts för en extremt brutal och utdragen gruppvåldtäkt av ett gäng hillbillies i skogen (en av de jobbigare scener jag sett) – och sen ska hon hämnas. Läste i efterhand att huvudrollsinnehaverskan Camille Keaton senare gifte sig med regissören, det känns ju också rätt psykologiskt intressant.

En stor dag - nu jävlar

Var och spenderade x antal tusen på Hifi-klubben förra veckan.
I förmiddags fick jag grejorna hemlevererade: Förstärkare, högtalare och dvd. Har hunnit installera alltsammans också i dag eftersom jag jobbar kväll – och i natt när jag kommer hem ska anläggningen göra filmdebut.

Frågan är bara vilken film som ska den otvivelaktiga äran att stå för premiären. Det kan ju inte vara vad för medelmåttig produktion som helst.

Förslag?

Landslaget - rena sci fi-skräcken

Skadesituationen i fotbollslandslaget inför VM-kvalmatchen mot Portugal påminner om en hel rad filmer där de inledande huvudpersonerna försvinner en efter en. I och för sig sällan på grund av bristningar i låret, korsbandsskador och förslitningar i knän, men ändå.

Min favorit på temat är hur som helst John Carpenters "The Thing", där en otäck alienorganism tar över kroppar, dödar värden, blir en exakt kopia av varelsen i fråga för att sedan i slutändan föröska ta över hela jorden typ. Och ja, jag vet att jag nämnt denna film tidigare, men den hamnar verkligen högt upp på min rankinglista.

Alaska-skräckdramat slutar med att två personer återstår och de litar inte på varandra, och där slutar väl definitivt liknelserna med landslaget. Det skulle kunna ha varit Zlatan och Ljungberg, men eftersom Ljungberg slutat i blågult så funkar inte det. Om man dock utökar persongalleriet till även människorna som bevakar kärngruppen så kan man ju även tänka sig Zlatan och valfri journalist på Aftonbladet. Helst Robert Laul (en grym fotbollsreporter för övrigt, vad min gud Zlatan än säger) eftersom vårt stora anfallshopp hatar honom. Lars Lagerbäck och Fotbollskanalens Olof Lundh funkar också - deras relation framstår som ungefär lika frostig som klimatet i The Things omgivningar.

Nåja. Nu släpper jag det. Heja Sverige och heja Kurt Russell.

Bonusbild och manus

Som ett led i mina ansträngningar att sälja in the stepfather (han bör kallas så numera, för skräckeffektens skull) som Hollywood-psykopat, bjussar jag på den här bonusbilden som jag tog i fredags.

Vi skulle ha en trevlig mysmiddag, jag var just på väg att doppa skeden i musselsoppan, men utan förvarning hade ögonsjukdomen rusat upp i hans hjärna, något slog om och han blev bindgalen, slet fram en stor köttkniv och kvällen övergick i småstadstragedi och blodbad. Blåljus, folksamlingar, åtta sidor i kvällstidningarna, en luttrat sömning mordutredare som aldrig sett något liknande, chockade läkare letar svar och grannar som hulkar fram: "han som var så snäll och trevlig". Han lyckades fly brottsplatsen och försvann spårlöst, kanske bytte han identitet och började om någon annanstans och kanske hade han fått smak på det här med brutaldåd och skulle han i så fall göra om det igen? Förmodligen. Mot sin nya intet ont anande familj.

Shit, vilket manus, jag är något på spåren här.

En kärleksaffär med X2000

Finns det något bättre än att åka tåg?

Ett uselt försök till en retorisk fråga förstås, eftersom det så klart finns ett flertal saker som slår att sitta på X2000. Kärlek, en ljuvlig film, en superb måltid med gott vin. Till exempel. Men en flertimmars tågresa är nog ändå på topp tio.

Älskar det. Att ta min traditionsenliga vända i en välsorterad tidningskiosk, komma ut med avkopplande kvällstidningar och ett par sköna magasin. Kolla bara på bilden. Nya numret av Empire med en Quantum of Solace –special och med all säkerhet en massa annat godis, en Q som bjuder på 50 jäkla sidor om Oasis påstådda återkomst till toppen (efter allt man läst har jag faktiskt rätt höga förväntningar på plattan). Och så en Offside på det. Sen: Upp på tåget, ner i sätet, iväg till bistron, köpa en kaffe, tillbaka i sätet, sätta mig tillrätta, börja bläddra. Spinner som en katt. Ultimat kvalitetstid med mig själv.

Vissa tar bara tåget när det är märkbart billigare än att flyga. Jag tänker tvärtom. Ett par hundra extra lägger jag glatt för att få mysa loss och med plats för långbenen.

Lyckades inte klämma in min dator på fotot. Det är synd. För nu blir det blogg- och blädderpaus, och en film som mellantidsunderhållning.

Min bonuspappa - en grym Terminator

Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna slå det här inlägget, men what the hell. Förr eller senare måste man ju nå höjdpunkten i sin bloggkarriär – i mitt fall råkar det bara ske ovanligt tidigt.

Min kära bonuspappa Stig har dragit på sig en udda och tillfällig ögonåkomma som inte är allvarlig men ser fruktansvärt smärtsam ut. Stackarn har råkat klia sig alltför våldsamt i och kring ögat en natt, och detta i kombination med att han äter blodförtunnande medicin gör att det har uppstått en högst dramatisk effekt i vänster synverktyg.

Enligt läkare ska det bli bra igen inom någon vecka, annars hade självfallet inte en godhjärtad själ som jag skojat till det med snälla Stig på det här viset. Håll dock med om att den här bilden (ni får själva gissa vem som är han) slår allt vad ni sett i skurkväg på film.

Och detta är ju också det positiva för sjuklingen själv. Med lite tur kan han bli stormrik på kuppen. Jag ämnar att inom kort kontakta castingagenter för såväl kommande Terminator-filmer med Christian Bale i huvudrollen, samt motsvarande person i Bond-serien. Jag kan inte SE (ordvits, HAHAHA) annat än att de erbjuder honom en biroll som känslostympad seriemördare på stående fot.

Så Stig, om du läser detta, krya inte på dig förrän kontrakten är påskrivna!

Vem blir nästa föredetting att hyllas?

Satt och smuttade på en kopp kaffe, kliade mig långsamt och svårt eftertänksamt i skägget, utstötte några diskreta gubbiga jag tänker-ljud – och funderade på det här med föredettingar som kommer tillbaka. Hollywood älskar ju comeback-stories. Någon ex-stjärna som gått vilse och hamnat på b-filmernas bakgård, får plötsligt chansen i en roll i något nytt hypat projekt, blir överdrivet hyllad och minst nominerad till en Oscar eller motsvarande.

Minns John Travolta i ”Pulp fiction”, som dessförinnan gjort t r e d j e delen av irriterande barnkomedin ”Look who´s talking”. Eller när Burt Reynolds kom uppsimmandes ur reabackarnas avstjälpningsträsk, och gjorde distanslös sleezeproducent i ”Boogie nights”. Och vem hade gissat att Elisabeth Shue (eller Karate Kid-Ali, som hon heter i min värld) mästerligt skulle tolka Las Vegas-hora sju år efter hennes dittills största succeroll; Tom Cruise-tramset ”Cocktail”. Ett annat exempel är att Patrick Dempsey blev hetast i stan, i flera bemärkelser, via ”Greys anatomy”, även om det nu råkade vara tv. Osv osv osv.

Nu snackas det om en huvudrollsnominering för kungen av vrak, Mickey Rourke, som tydligen ska vara helt mästerlig i ”The wrestler”.

Men vem blir då näst på tur att återuppstå från de karriärsdöda? Väntar månne unisona jubelkörer för Eric Stoltz efter att ha gjort en briljant baseballcatcher gone manodepressiv heroinist? Eller ska Chevy Chase slå stort som psykoterapeut det slagit över för och nu tror att han är en grävling? Det kan också bli Mary Elisabeth Mastrantonio och Molly Ringwald som två förtappade själar som träffas på ett härbärge och beger sig på en tokig roadtrip i Albanien. Eller varför inte att Matthew Modine driver ett hem för Campari-alkade barn tillsammans med Anjelica Huston.

Andra möjliga namn som poppar upp är Rutger Hauer, Tom Berenger, Lea Thompson, Gary Busey (behöver ju inte ens SPELA dåre, perfekt), Mary Stuart Masterson eller – till oddset på tre biljarder gånger pengarna – Mark Hamill.

Fast jag håller förstås tummarna för Ralph Macchio.

Svenne banan

Jag har just ätit stekt rostbiff, pås-pommes frites (ja, sådana med räfflor, Hemköps egna) och persiljesmör som jag köpte färdigt på plasttub. Under tiden slökollade jag på "Fatal attraction" - en så kallat sexig thriller, om ni mot förmodan inte skulle känna till den.

Så ser min onsdagskväll ut. Synd att inte Bingolotto börjar snart. Får nöja mig med fotboll. Och ganska billig glass som ligger i frysen.