Jag har en fruktansvärt ocreddig faiblesse för fruktansvärt ocreddiga ballader i powerkategorin. Just nu gillar jag Gavin Rossdales supersvulstiga "Love remains the same" alldeles för mycket. Bara där är det ju illa nog. Och följdkonsekvenserna visar sig vara ännu mer ödesdigra.Nu har han visst lyckats sälja in den som något slags main theme till vad som verkar vara en genant ostig romantisk komedi om två miserabla medelålders som träffas av en slump. Den manliga huvudrollen spelas dessutom av, you guessed it, Richard Gere. Sitter här med ett fast grepp om skämskudden, smygtittar på trailern - och när låten kommer på i bakgrunden så, ja... det klumpar sig i halsen. Jag känner mig SUGEN på att se den där filmen. Önskar verkligen att det där vore en överdrift, men nej. Nyss letade jag aktivt efter premiärdatum.
Detta är inte bra. Det är en smärre image-tragedi. Hur ska jag någonsin kunna motorsåga något pinsamt svenne-kulturellt efter att ha känt dessa förbjudna känslor? Jag får gå i terapi för att få förträngningshjälp.
Buhu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar