Vet inte om jag helt missat detta tidigare, eller eventuellt bara lyckats förtränga det, men läste nyss att en ny "Saw"-film är färdigställd och får premiär sent i oktober. Den femte i ordningen.
Jippi. Kan någon förklara för mig vari värdet ligger med dessa skitproduktioner? Jävla lowlife-filmer, blir förbannad bara jag tänker på dem. Har sett ett par stycken och fattar ingenting. Det är inte suggestivt och otäckt, det är bara otäckt dåligt. Och inte dåligt så att det blir roligt, utan bara uselt likställt med irriterande. Man suckar och stönar uttråkat och så kommer den där patetiske pusselgubben och ska väsa fram sina mystiskt läskiga gåtor och jag vill bara kliva rakt genom skärmen och täppa igen hans hesa hals med alla pussel och pyssel och gåtor man kan rota fram, så att han klappar igen käften för gott. I want to play a game och den går ut på att någon spikar igen den förbannade studion som gör Saw-serien och kastar bort nyckeln. Jag bjuder hjälten på middag.
Åh. Det där var skönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar