Jag införskaffade i veckan två av de inhemska filmer som rönt mest uppmärksamhet under det gångna året, och bad en stilla bön om att slippa fler klavertramp in i kakofonin av alla andra kacklande kalkoner. För det har varit mycket svenska skämsfiaskon på sistone.I går såg jag en av de två. Och det var med en, liten, lättnadens suck jag kunde konstatera att den faktiskt var helt okej. "Den man älskar" är en ganska deppig kärlekshistoria om en tjej som så när misshandlades till döds av sin förra pojkvän. Nu lever hon med en snällgod man (spelas av Rolf Lassgård, dra på trissor!!!). Då exet släpps ur finkan får hon en dag syn på honom av en slump, och blir besatt av tanken att träffa honom igen. För att se om han förändrats, ungefär,
Jag ska inte avslöja för mycket, men den är välgjord, välspelad, hyfsat engagerande och småspännande. Avboka inte en sexfest för att se den, men om du har en ledig stund så rekommenderar jag en titt.
Den andra filmen är för övrigt Fares "Leo". Jag återkommer i ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar