Nu är det fantamej bara nio dagar kvar tills "Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull" har premiär. Och jag känner mig som en femåring den 23:e december. Likheterna mellan Indy och tomten är väl förvisso begränsade, men vad mig anbelangar får de gärna göra nya äventyr om arkeologen även när Harrison fått ett långt vitt skägg och en säck som släpar mot golvet.För Indiana Jones är biofilm när det är som bäst. Det är FILM. Varenda gång man sätter sig i den röda stolen så är det med en förhoppning på en upplevelse som tangerar känslan av att se "Raiders of the lost ark" för första gången. Bättre äventyrsmatiné finns bara inte. Allt som gjorts sedan 1981 är albinobleka kopior (förutom själva uppföljarna då, även om Raiders är vassast).
Jones-serien har allt. Bra skådespeleri, intelligent dialog, fantastiska miljöer, coola effekter, pampig musik. You name it. Och vilka karaktärer sen, ojojoj. Från Indy själv till Belloq till Sallah till Mola Ram till Marion till Lao Che till farsgubben till Elsa Schneider till guds ilska själv som kommer upp ur en låda till, ja ni fattar. En personlig favorit är major Arnold Toht från Raiders, han är helt underbart satansond och samtidigt sjukt rolig - som en superskurk ska vara.
Vem gillar ni bäst?
6 kommentarer:
Bra inlägg, intelligent dialog, fantastiska formuleringar, coola oneliners, pampig bloggförfattare. You name it.
Välkommen hem till mig på fredag. Femman visar Indiana Jones och det sista korståget. Du får popcorn!
Bli avundsjukare, Anderssonskans Patrik. Jag har precis blivit inbjuden på förhandsvisning på måndag. Mohahahahaha!
Jag vill se den med dig på bio.
Dags för ett nytt inlägg snart va?
Kan inte komma på nåt att säga det här.
Jag gillar när han säger "Kaaaalimaaaa" i tvåan och även när det serveras "Chilled Monkey Brain" med visst eftertryck. men när Indy snor hatten under stendörren som just håller på att gå igen ÄR Indiana Jones i ett nötskal: spänning och hunor samtidigt.
Skicka en kommentar