Någon föreslog att jag skulle skriva om de bästa filmerna någonsin.
Det tänker jag inte göra. Eftersom jag är en småbitter, surmulen halvgubbe så tänkte jag istället bjussa på några finfina sågningar.
So here goes: Här följer en rad rejält överskattade filmer, alternativt sådana som gjort mig besviken.
The Departed. En bra underhållningsthriller för stunden, men mer är det inte. Tvärtemot vad Oscarsjuryn ansåg var den inte 2006 års bästa, och den är inget jävla mästerverk – den är en simpel remake. Lägg därtill att Matt Damon inte passar i sin roll och att Jack spelar över, så kan ni inte komma till annan slutsats än att jag har rätt.
Kill Bill. Wow, välkoreograferat våld. Shit, vad coolt asså.
Nej, det är det inte.
Die Hard 4. Okej, här får jag väl skylla mig själv lite, vad hade man förväntat sig liksom? Men ett par bra recensioner och höga imdb-betyg trissade upp mina förhoppningar. De grusades. Rejält. Fy fasen vilken smörja.
Titanic. Kommentarer är egentligen överflödiga, men jag kan inte låta bli. Kärlekshistorien är inte bara töntig, den är löjeväckande. En lobotomerad igelkott har ju ett mer avancerat känsloliv än dessa två lättledda lågpannor.
Forrest Gump. Nästa muntergök som fnissandes yttrar visdomen ”life is a box of chocolate” i min närvaro, förblir inte munter länge till. Detta är sentimentalt trams.
Nyckeln till frihet. Ja, den är bra. Och nej, den tillhör inte de bästa filmerna någonsin. Säg så här: Flera av killarna i valfritt bollsportslandslag har den som sin favoritfilm.
V for Vendetta. En snubbe i en dum plastmask gör dumma saker och rabblar plattityder.
Valfritt med Wes Anderson. Hans filmer är lite så där puttrande, myspysigt småtrevliga. Inte mer än så. Dessutom är alla likadana.
Ett hedersomnämnande till Sagan om ringen-trilogin. De är så dåliga att jag inte ens sett dem. Jag bara vet att de är skit.
Så kom igen nu: Såga mig, hylla mig, hoppa på mig. Eller skriv i minsta fall en kommentar. Gör något!
Det tänker jag inte göra. Eftersom jag är en småbitter, surmulen halvgubbe så tänkte jag istället bjussa på några finfina sågningar.
So here goes: Här följer en rad rejält överskattade filmer, alternativt sådana som gjort mig besviken.
The Departed. En bra underhållningsthriller för stunden, men mer är det inte. Tvärtemot vad Oscarsjuryn ansåg var den inte 2006 års bästa, och den är inget jävla mästerverk – den är en simpel remake. Lägg därtill att Matt Damon inte passar i sin roll och att Jack spelar över, så kan ni inte komma till annan slutsats än att jag har rätt.
Kill Bill. Wow, välkoreograferat våld. Shit, vad coolt asså.
Nej, det är det inte.
Die Hard 4. Okej, här får jag väl skylla mig själv lite, vad hade man förväntat sig liksom? Men ett par bra recensioner och höga imdb-betyg trissade upp mina förhoppningar. De grusades. Rejält. Fy fasen vilken smörja.
Titanic. Kommentarer är egentligen överflödiga, men jag kan inte låta bli. Kärlekshistorien är inte bara töntig, den är löjeväckande. En lobotomerad igelkott har ju ett mer avancerat känsloliv än dessa två lättledda lågpannor.
Forrest Gump. Nästa muntergök som fnissandes yttrar visdomen ”life is a box of chocolate” i min närvaro, förblir inte munter länge till. Detta är sentimentalt trams.
Nyckeln till frihet. Ja, den är bra. Och nej, den tillhör inte de bästa filmerna någonsin. Säg så här: Flera av killarna i valfritt bollsportslandslag har den som sin favoritfilm.
V for Vendetta. En snubbe i en dum plastmask gör dumma saker och rabblar plattityder.
Valfritt med Wes Anderson. Hans filmer är lite så där puttrande, myspysigt småtrevliga. Inte mer än så. Dessutom är alla likadana.
Ett hedersomnämnande till Sagan om ringen-trilogin. De är så dåliga att jag inte ens sett dem. Jag bara vet att de är skit.
Så kom igen nu: Såga mig, hylla mig, hoppa på mig. Eller skriv i minsta fall en kommentar. Gör något!
6 kommentarer:
Håller med i det mesta. Titanic är nog den värsta smörjan jag sett, jag FÖRSTÅR inte vad det var som var så stort med den.
Kass film, urdåligt skådespeleri och "My heart will go on" får mig att vilja klösa mig själv...
I'm the king of the world!
Men hur kan man gilla Karate Kid och inte Forrest Gump? Det är ju nästan samma historia (likaså Nyckeln till frihet men den gillade du ju trots allt) - underläge vänds till överläge efter sju sorger och åtta bedrövelser.
Kom igen, Puttrik. Erkänn din Forrest-kärlek :D
Hehe. Hmm, du har onekligen en liten poäng där, Thunman, och jag känner mig lite satt på pottkanten. Den enda förklaringen jag kan komma på som verkar rimlig och tillräckligt intelligent är att Daniel Larusso är mycket snyggare än Forrest.
Att Die Hard 4 får så högt på IMDB är ju det slutgiltliga beviset på att världen blir en sämre plats när alla har möjligt att säga sitt på internet. Borde man inte få klara något grundläggande test för att få rösta där?
För övrigt har du fel om the departed, kill bill och v för vendetta. Eller fel och fel, jag håller åtminstone inte med dig.
Forrest gump och nyckeln till frihet är väl fina små draman, varken mer eller mindre, med huvudkaraktärer som är lätta att sympatisera med. Har svårt att hetsa upp mig över att den ack så okunniga pöbeln hyllar dem då.
Att du kan såga underbara Kill Bill förstår jag inte!
Forrest Gump, Nyckeln till frihet och Sagan om ringen (alla tre) är fina filmer allihopa. SKÄMS ANDERSSON!
Skicka en kommentar